Så lätt det är att fastna.
I att livet är som det... är.
Som det varit, när det varit så ett tag.
Minnet är lite kort.
Eller. Minnet av nåt annat finns där.
Men det är svårt att se hur det kan bli så igen.
Så som det var.
Som med sex.
När var sex senast nåt som bara var?
Som kändes lätt och skönt och roligt?
Inte en kamp för lusten.
Inte en känsla av otillräcklighet.
Inte en aning om teater.
Utan bara kåthet och skratt.
Har det nånsin under en tillräckligt lång tid för att vara nåt som varit.
Varit det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar