Jag sa det till honom: att jag tycker att det
är fult av honom att
ett: blogga om relationen och mig fast vi sa
att vi inte skulle det.
Han sa.
två: skriva saker om mig som så
kapitalt missförstår mig.
Att det är svartsjuk jag är.
När jag sagt och visat att
det är jag inte alls.
Jag tycker bara inte om henne så mycket
som han verkar göra
som jag känner att även jag förväntas göra.
Och sånt.
Som jag redan skrivit här.
Han lyssnade.
Förstod.
Kom med ett och annat Men du har...
Besinnade sig sedan
insåg
att det var ju så vi sa.
Inte blogga om relationen.
Inte där den andre läser.
Så nu har även han en ny blogg.
Som jag inte tänker försöka hitta.
Jag slipper då inte bara läsa det han skriver
Utan också, kanske framför allt,
så slipper jag läsa vad hans supporterklubb skriver.
Det sparar många tårar.
9 kommentarer:
Det gör du rätt i. Jag tycker faktiskt att din "supporterklubb" är mycket mer nyanserad och inte bara stryker medhårs. Hans sista inlägg om sex och kärlek fick mig att ta beslutet om att sluta läsa hans blogg.
Kan man inte älska någon utan sex tyder det på att något är riktigt fel. Tycker jag!
Jag tycker som du, att ni som kommenterar här överlag är mer nyanserade och inte kastar ur så himla mycket tvärsäkerheter och råd. Kanske beror det på att de "värsta" tillskyndarna på hans blogg är män?
Jag tror att medhårskänslan där blir påtagligare för dig för att det är inte alla av de där som kommenterar medhårs på hans sida som skriver så särskilt bra. Ganska plumpt och rakt på och så och det känns kanske lite för närgånget, självsäkert, fel.
Jag stryker nog ofta medhårs här, för det handlar mycket om att få välja över sin kropp och sina känslor och jag sysslar mycket med de tankarna själv. Jag får tänka på att vara mer nyanserad.
Caroline: Plumpt är det sannerligen ofta, ja. Jag håller med. Ovänligt liksom. Visst är det så att många som skriver här håller med mig, det ligger väl lite i sakens natur, men jag tycker att ni är mer nyanserade. Uttrycker er på bättre svenska, helt enkelt.
Vardagslyx: att inte kunna älska någon utan sex kan vara ett friskhetstecken, inte nödvändigtvis nåt sjukt. Gör att man ändå ger upp och går vidare.
Men du menade kanske inte så drastiskt??
Och Mannens "supporterklubb" kan vara riktigt bister mot honom, ibland. Riktigt jävla elak.
Så det svänger mer där. Från klappar på ryggen till knytnäve i ansiktet.
För han uttrycker sig ibland så egocentriskt att man tappar andan.
Och hans taggar sticker ut så mycket tydligare.
Visst är det lättare att vara snäll mot den Fortfarande lyckliga. Beror mest på henne själv, det.
Inte så lessna: du har rätt i att de som kommenterat på hans blogg varit av mer blandat slag. Alla har inte hållit med honom, nej. Men det som jag stört mig mest på är de som skrivit SKITELAKA saker om mig på hans blogg och inte på min, fast jag vet att de läste även min. Och aldrig skrev nåt till mig. Bara om mig. Det har gjort mig riktigt ledsen några gånger.
Jag är också egocentrisk men jag är det nog mindre ohämmat än han. Jag är värst i stridens hetta och inte på bloggen när jag hinner tänka efter. Han kan mer ösa på trots tid till eftertanke.
de flesta kommentarer därstädes om dig är inte fullt så elaka som du uppfattar det, men dom är riktade till honom, i ett samtal utifrån hans inledningar. Du omtalas alltså i tredje person, med antaganden utan grund i annat än hans utgjutelser.
Det kanske känns sårande, men hur skulle dom annars skriva?
I t ex familjeterapi blir detta ibland omöjligt: alla försök av samtalsledaren att glida innanför taggtråden hos den enas utgångspunkter ses som gängbildning av den andra. Man måste ibland vägra tala med båda, eller åtminstone inte samtidigt, eller ens samma dag. Ibland måste det vara två terapeuter inblandade.
p.s.
Fast några elakheter om dig hittar jag allt. :-)
Men det finns det på dina bloggar, också, om mannen. Dom är bara mindre pang på, mer inlindade. Sågningar jäms med fotknölarna råkar han också ut för, men i komnmentarer av dina supportrar, då, och med ett ytligt mjukare anslag.
Egocentrisk är du, men bättre inlindat. :-)
Hans eftertanke har alltid förefallit mig att koncentrera sig på att skydda sig mot angrepp. Han bär nog på lite skuldkänslor. Ganska mycket, kanske.
Varför kollar jag på er??
Jo, för ni spelar upp nåt som liknar nåt jag genomlevt, så det hjälper mig att städa undan.
Väldigt intressant det om familjerådgivning. Upplevde det så. Att vi båda tyckte att det var jobbigt och blev lite "två mot en" när han pratade mer från den enes perspektiv.
Visst är jag egocentrisk och kanske stämmer det att jag lindar in det mer. Men en skillnad mellan oss som jag upplever väldigt starkt och som går igenom det mesta är att jag vill mer vara ifred och att min egocentrism då blir: jag vill inte vara med dig nu, du får sysselsätta dig på egen hand eller prata med nån annan. Medan han är mer social och hans egocentrism blir då: var med mig! Jag vill att du ska vilja vara med mig.
Och: Du är välkommen att läsa här oavsett vilket skäl du har och om det kan hjälpa dig att läka efter något jobbig är det bra. För dig och för mig med.
Familjeterapi är spännande: får man en bra och känslig ledare så kan allt lösa sig på ingen tid alls. Men det är så mycket mjölkdisken över terapi numera att terapeuterna har svårt att intressera sig tillräckligt, utan kör på och när det inte funkar, så... "funkar det inte. Än sen??"
det är nog sällan en terapeut avbryter och delar upp samtalen numera.
Skicka en kommentar