Jag försöker låta bli att läsa de som kommenterar på hans blogg.
För mitt eget välbefinnande vore det bra.
Att låta bli.
Även hans svar.
Men. Vad svårt det är.
När han skriver att jag ljuger.
Nej, inte ordagrant.
Men att jag ger en bild av honom och det som hänt som.
Inte är sann.
Och får klappar på axeln för det.
Fattar hur jobbigt det måste vara för dig.
Då vill jag bitas.
Jag ljuger inte.
Jag skriver om det som är.
Som känns inuti mig.
Om hur han är mot mig.
Jag blir känslosam ibland
och tar i.
Liksom han.
Men jag ljuger fan inte.
2 kommentarer:
Varför skulle du ljuga? Och för vem? Det skulle väl inte göra något bättre. Sen har alla sitt sätt att tolka situationer. Och man tolkar olika.
Det finns en man som tycker att jag då och då gör det. Eller i alla fall glider medvetet på sanningen. För att få läsarnas sympatier. Antar jag att han tror. Medan jag menar och alltid har menat att stöd från läsare och andra inte är vatten värt om det inte bygger på att jag sagt min sanning.
Skicka en kommentar