Vaknande ensam i morse.
Av telefonen.
Yngstan som påminde om en bikini jag ska ha med till henne.
När vi ses nästa gång.
Låg kvar en stund efteråt.
Läste en bok.
Och tänkte: när låg jag senast i sängen på morgonen och läste en bok?
Utan att vara sjuk
Helgmorgon är det. För mig
Men det händer aldrig.
Helgmorgon har blivit =
att Mannen väcker mig. Långt innan jag vaknar av mig själv. För att vi ska.
Hinna ha sex innan Yngstan vaknar.
Sex när man är trött och egentligen. Vill sova.
Hur kul är det? På en skala.
(så sa man för tio år sen)
Mitt ansvar för det då?
För att läsa en bok i ängen på helgmornar. Menade jag.
(Mannen pratar alltid om mitt ansvar för att vi har sex)
Att säga till.
Jag vill sova till halvtio.
Sen vill jag ligga kvar och läsa.
Till tio minst.
Om inget särskilt gör att. Jag måste gå upp.
(Som ett tåg som inte väntar eller en släkting som ska komma på besök eller små kusiner som vill ha sin morgonvälling)
Och sen vill jag äta frukost.
Ganska sällan vill jag ha sex.
Men om det händer. Så lovar jag att säga till.
2 kommentarer:
Nu har jag kommit hit.
Det är svårt med sex för det känns som om man måste även när man inte riktigt vill, för det är mycket finare att vilja än att inte vilja. Det är mycket mer kärlek och frisläppt och allt vad det nu är. Än att säga nej.
Det är synd. Många i relationer hamnar nog i den fällan.
Hej! Kul att du hittade hit. Ger mig gott hopp om att fler lyckas.
Ja, visst är det så att det är fiiinare att vilja. Att inte vilja... ja, det känns som att man blir nån slags kylig och missanpassad person. Som att.. kåt är man väl ändå, i all sin dar.
Men det är ju just det jag inte är. När relationen står och stampar och det mesta är struligt och o-lugnt. Då vill jag bara dra på mig pyjamasen och sova ensam. Att det skulle vara ok, bara jag SA DET... Ja, det känns som ett skämt.
Skicka en kommentar