Så lätt det känns. När man kan säga.
Att det inte är lätt.
Och det landar.
Jag funderar på vad det är
med Mannens relation med Tonträffdalen som
jag inte trivs med.
Eller... det är inte hans vänrelation med henne.
Jag inte fixar.
Det är min egen.
Kanske var det fel tänkt att jag skulle
bli vän men henne.
Med tanke på under vilka omständigheter
hon kom in i mitt liv.
Att min man tycker att hon är fantastisk och ett kap
som vän.
Betyder ju inte att jag måste tycka det.
Funderar vidare.
2 kommentarer:
Det är väl helt ok att du känner så. Naturligt kan jag tycka. Nästan konstigt annars.
När du hittar lugn och trygghet kanske det ändrar sig.
Din gräns bestämmer du själv.
Ja, det är nog inte så konstigt, inser det. Många hade inte ens tillåtit att han hade kontakt med henne. Men så vill inte jag att vår relation ska se ut. Även om han i princip har förbjudit mig att ha kontakt med Barista.
Skicka en kommentar