Den rann av mig. Nu.
Orken.
Jag har försökt
och tänkt efter
och anpassat mig.
Tagit mitt ansvar. Tagit på mig skuld. För allt det fula och dumma och omogna jag gjort.
För herregud ja, det inser jag. Att jag betett mig illa.
Omoget och illa.
Jag har bett om ursäkt.
Vänt ut och in på mig för att förstå
För att få honom att förstå.
Varför det blev så.
Försökt att inte skylla allt på det där sexuell frihet-projektet som Han.
Knuffade in mig. Oss i.
Skyllt en del på det ändå förstås.
Men ändå, samtidigt, insett och tagit på mig skuld.
Skämts.
Känt mig fel.
Blivit anklagad och skälld på.
För hans familj.
(Som är min med eftersom jag knappt någon egen har.)
Är jag den onda som var otrogen.
Och som sen lämnade och var med en annan.
Och som sen kom krälande tillbaka.
Inte ett ord om vårt frihetsprojekt.
Inte ett ord om hur det hela startade.
Ja, jag är bitter för det.
Och det gör så ont att jag inte kan berätta det själv.
För dem.
11 kommentarer:
Det där känner jag igen i mitt eget liv...
Mannen berättar för någon annan om vad jag har gjort, men inte ett ord om varför jag gjorde som jag gjorde.
Det där med att det var han som gjorde något först som man inte får göra. Och som sedan fått mig att göra något, som verkar så fel, i andras ögon.
Om de kände till hela storyn, så skulle de förstå, och han skulle stå där med skulden istället.
Det är inte lätt när bara halva sanningar får sägas. De är det bättre att inte säga något alls.
Varför inte dela på skulden... så enkelt. Halva var. Avsluta...se framåt. Eller varför inte lämna varann ifred ett tag tills BÅDA längtar, och vill ses. Just nu håller ni på att tär ihjäl varann. Fortsätter det med sådana här känslor kommer det iallafall ta slut det tar bara lite längre tid så här. Sorligt men sant. Läste någon annans komentar som jag tyckte var såå bra ang sex. Gör ett sex stopp, inte schemalagd sex(som han önskar)med mera krav utan sex stopp. Tänk vad skönt det skulle vara att varje kväll ni ses få lägga sig med den där boken eller inte och slappna av utan dåligt samvete och tankar som snart kommer dom där pockande händerna, då måste jag säga ifrån=sura miner. Långt inlägg men nu har jag suttit på jobbet och retat upp mig hela dagen. Jag önskar mig själv oxå sex stopp i bland för att slippa kraven, även om dom inte är illa menat, och slippa "Ågren" som knackar på axeln för att man har egna känslor. Det var väl för väl att du startade denna ventilations blogg.
Kram på dig// Tekla
Precis. För vad skulle jag bli sedd som om JAG berättade för dem? Det går ju bara inte. Jag har sagt till honom att jag tycker att han kunde berätta för sin syster i alla fall, henne har han en väldigt fin och innerlig relation med. Men icke. Det finns alltid nåt att skylla på, nåt skäl till att det inte blir sagt.
Tekla: (vi skrev samtidigt tror jag.) Det är så klokt det du säger. Och du får skriva så långt du vill. Jag skulle vilja ha sextopp. Åh, de trevande händerna, tungan som bara klämmer sig in i min min när jag SOVER. Gaah. Jag känner mig helt tömd och lost nu. Bara vill inte. Mer.
Det är ju helt sjukt.... Tvång. Har han inte lyssnat ett dugg på dig...eller skiter han i hur du känner. Det är ju han som förlorar på detta beteende... Nej du dags att på allvar sätta ner foten...den STORA foten. Så han fattar...att detta blir slutet på er historia i värsta fall.
Ja herregud vad säger man?
Jag har ju följt er sen den gemensamma bloggen och vet vad du gått igenom.
Och jag blir sååå förbannad när allt ara ska vändas åt ditt håll hela tiden, att du gör fel osv
Visst du var otrogen...och sen då..han var med på att försöka igen och ge allt en chans men enda han kan göra är att blicka bakåt, anklaga osv än att försöka putta bort det och gå framåt.
Och han har tydligen väldigt svårt det där med att sexlusten falnar vart eftersom allt pågår och du bara ska stå där och ta emot och inte kunna tala ut för andra som tex familjen om vad som skett från början.
Usch...vet inte vad jag ska skriva men jag förstår dig ska du vet!!!
Kram M
Jag vill säga dig tusen saker och ändå ingen ting!
För du vet allt själv. Jag tror du samlar kraft. Och får lite av att skriva här utan hans anklaganden och kritik.
Jag är på någotvis chockad över hans beteende.
Känns som direkta övergrepp.
Jag har föreslagit sexstopp för länge sen. Du har rätt att välja det.
Han har INGEN rätt att lägga skuld eller kräva NÅGOT av dig. Faktiskt.
Du är inte heller hans psykolog. Hans problem ska han reda ut själv. Inte med dig.
Han har så mycket större problem än din otrohet.
Nästa gång han stoppar in sin tunga när han sover. BIT!
Jag menar naturligt vis när DU sover... blev lite ivrig där...
Han verkar ha ett väldigt stort behov av att dra saker flera gånger och han har några ord som jag hade blivit vansinnig på. De där om kyla och avstånd.
Han pratar också om lugn, att han vill ha det, men för att nå det så tror jag att man måste kliva ifrån varandra ett slag, sluta klistra sig fast, ge lite utrymme, att hitta sig, sin, sitt, det man förlorat. Kliva av onda tår.
När man känner sig starkare är man också starkare när det är dags att mötas. Och då måste man inte bara prata relation. Man kanske till och med ska undvika det som dagligpratet. Kanske hitta något som sysselsätter er båda tillsammans men som inte handlar om sex och som inte medger något relationsprat. Vi spelar datorspel tillsammans, det är vårt sätt att komma ur det oändligt tradiga som vi haft (dock under en i jämförelse med er kort period). Andra kanske kan läsa bok eller jogga eller, jag vet inte.
Jag tror ni måste göra något annat än att prata relation. Glöm då. Börja om. Det är nu som gäller. Inte jämföra bakåt. Hur det varit. Hur din sexlust varit. Vem som sagt vad.
Här sitter jag och pratar relationer och du ska veta att det är skrattretande, för vi var nyss sååå nära isär.
Ja. Jag tycker ju det. Att han har svårt att släppa saker. Han menar att det är jag som- Och så tjafsar vi om det.
T ex. I helgen blev han sur på mig för att jag var sen till ett möte. Det var jag inte. Vi hade inte sagt en exakt tid och jag kom 25 minuter innan det som skulle hända skulle börja. Han fräste åt mig. Jag blev ledsen.
När jag senare tig upp det och sa att det inte var ok skyllde han på att jag vid samma tillfälle förra året hade betett mig illa. Det är sant. Det var veckan efter att jag var otrogen och jag mådde skit. Men sant. Men inget godtagbart skäl för honom att bete sig surt och vresigt mot mig NU ett år senare. Bara för att han får flash backs.
När jag ville diskutera det som ett återkommande problem tyckte han att JAG gaggade och ältade.
Så. Tycker jag att det är. Och det är tröttsamt.
Jag förstår så mycket mer nu än när jag läser era separata bloggar. Och vet du, jag anade att det här låg bakom. Och Mannen skulle kunna vara ett gammalt ält-ex till mig, som bakom en fin terapi-jämställd yta ville sätta reglerna för relationen och såg till att älta saker tills dom blev obegripliga så fort man ställde honom mot väggen. Skriv mer! Jag tror du behöver det. Min magkänsla säger att hans ältande tystar dig. Kram/Fiberfrossa
Skicka en kommentar