Jag har funderat en hel massa på det där ledsna som
kommer över mig på fredagar
Det är flera saker som kommer upp, många känslor
Jag vill vara med honom alla helger
det är den första, enkla känslan
Jag vill att mitt liv ska hänga ihop
Jag vill inte ha dessa avsked och hopp
Jag vill kunna tänka framåt på dagar som kommner
utan att behöva fundera på vilken slags helg det är
Nu är det inte så och det hanterar vi på olika sätt han och jag
Och där kommer mer komplexa känslor in
Han är mer praktisk och o-känslosam
Jag är mer bita mig i läppen-ledsen
Det är inte för att han tycker att det är skit samma
Det är bara så att han förlikar sig mer
Han sätter barnhelgens fördelar i framkant:
(möjligheten att läsa och skriva, ta en långpromenad,
lyssna igenom missade radioprogram...)
Jag förlikar mig mindre
Jag kan just då, på fredag eftermiddag, inte se poängen med
att inte ses
Men:
Helg utan honom betyder inte att jag bara ligger under en filt
och väntar på att det ska bli måndag
Jag gör en massa saker, ensam och med barnen,
helgen går fort
Men det hjälper inte att jag vet det, jag blir ledsen ändå
Och där kommer de jobbigaste känslorna in
Jag vill inte vara den ledsna, den som är i underläge,
needy och brudig
Det känns så jävla typiskt på nåt sätt
Och för mig är det förknippat med rädsla för att älska mest
Det är inte så nu men det finns kroppsliga minnen av det
som är svåra att tvätta bort
Jag vill inte vara klängig och osjälvständig, jag vill inte att min
pojkvän ska känna inför mig vad jag kände inför min exman
Men herregud, kan han inte sysselsätta sig själv nångång?
Det gör han inte
Och jag kan det
Det är inte verklighet, bara mina rädslor
Dem försöker jag hantera
När det nu är lördag och helgen ligger framför mig
När hösten är solig och vacker
Så finns inget annat än varm lycka över att jag
har det så himla bra i mitt liv
Jag har kärlek, jag har fina barn
Jag har ett roligt jobb och ett hem att finna ro i
Resten - vardag med honom - kommer sen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar