Jag har försummat min blogg ett litet tag
Det har varit en jobbvecka med lite för mycket
och barnvecka ovanpå det
har lett till ingen tid och ork över
Men nu
Nu har jag tid och det finns saker jag har funderat på
Ett litet grubbel de senaste dagarna handlar om att
jag varit den som tagit initiativ till alla mina längre relationer
Jag har alltid varit den som varit intresserad först,
den som gått och sneglat och känt nyfikenhet och längtat
Kortare eller längre tid
Jag har aldrig blivit uppraggad, vald
Ingen har någonsin visat intresse för mig, först
Visst är det bra att som tjej vara den som väljer ut
Det är ett bevis på att jag vet vad jag vill, att jag inte
är nån handlingsförlamad mes som bara sitter och väntar
Men vårt samhälle har lärt oss att tjejer ska vara passiva och
killar aktiva
Är man tjej är det finare att bli vald, det är bara de
som ingen vill ha, som måste ta saken i egna händer
Jag tycker inte det, men det är vad vi lär oss, och det
är svårt att frigöra sig från
En enda gång har jag känt mig utvald: med Rocky
Det var han som närmade sig mig, han gav mig precis det
jag hade längtat efter
Det gör nåt med en, detta att vara intresserad av någon
som inte ser en, som inte är intresserad på det sättet eller som
till och med ignorerar en
Det skapar en litenhet som inte är sund
Och om man, som jag gjorde, tar med sig den litenheten
in i relationen
skapas en obalans som är svår att hantera
För mig är det uppenbart att mycket gick fel där
Att Rocky blev så viktig för mig bland annat därför
Men det har också gjort mig medveten om att det är viktigt
att prata om det, att fråga och berätta
Annars finns en risk att den här litenheten
och rädslan för att älska minst
lägger sig som en våt filt över relationen
Det är inte fult att vara den som känner nåt först
Hans känslor för mig här och nu, efter nästan ett år,
avgörs inte av att det var jag som såg honom först
Jag känner mig sedd och älskad och det gör att jag
vågar vara liten på ett bra sätt
Inte-sätta-upp-skydd-sättet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar