Jag kan inte ta in
Det är så och det kommer nog alltid att vara så
Jag är tjock
Det är min bild av mig själv
När jag ser mina mått och jämför med andra
så inser hjärnan att jag har fel
Men det når inte in ändå
Jag tittar på bilder på kroppsbilder.se
Den här tjejen t ex
Hon är lika lång som jag och väger mer
Jag läser men kan inte ta in, det kan omöjligt vara sant
tänker jag men menar såklart inte att jag tror
att hon ljuger
Varför skulle hon?
Jag läser i Expressens söndagsbilaga om olika kroppstyper
och hur man ska äta och träna för att må bra
Det handlar om fyra kvinnor och alla väger 70 kg,
det som skiljer dem åt är att de är olika långa
Den kortaste är 1,58 och den längsta 1,79
De har alla ett bmi som är högre än mitt
och jag kan ändå inte fatta att jag är smalare
Jag ser bara allt som är för mycket
när jag tittar i spegeln
Min kropp funkar och jag är inte längre rädd
för att vara naken
Men tycker om den gör jag inte
2 kommentarer:
Jag ser inte ut i verkligheten som på bild. Ibland slås jag över hur mager jag ser ut. Synliga ben och ådror i ansiktet. Dem finns där bara när någon tar kort på mig. Underligt. Det är lätt att föreställa sig att bara något hade varit annorlunda, så hade allt varit bättre. Om mina höfter hade haft en annan linje så hade jag nog sett mycket smäckrare ut, graciösare, vackrare. Eller?
Visst är det! Man inbillar sig lätt att saker skulle vara lättare, bättre, roligare om bara-
Och samtidigt vet man att så "enkelt" är det inte. Min rent kroppsliga självbild är djupt rotad och jag kan prova hur många plagg som helst, väga mig, mäta mig, fota mig och jämföra mig med andra - jag blir ändå inte övertygad på djupet. Det är en störning jag får leva med. Jag har i alla fall slutat köpa för stora kläder, ett steg i rätt riktning.
Skicka en kommentar