21 oktober 2011

Om mig och min blogg

Jag har fått en hel del kommentarer som jag varken hinner eller kan svara på just nu. Det är lite mycket på jobbet, det är fredag. Jag har annat för mig helt enkelt. Livet, typ.

Men. För att vara tydlig. Detta är min blogg och här skriver jag om det som är angeläget för mig. Jag skriver på andra ställen också och anledningen till att jag har en blogg är att jag vill bli läst och att jag tror att det jag skriver om kan vara intressant för andra. Men jag skriver inte om allt, jag skriver inte om alla känslor jag har, alla saker som händer i mitt liv och alla tankar jag tänker. Massor lämnas utanför, så den jag som syns här är inte komplett. Det är extremerna kan man väl säga, det som behöver komma ut. Den vardagliga, allomfattande kärleken till mina barn syns t ex sällan här. Mitt jobb syns inte alls. Inte mina fritidsintressen heller. Det kan kanske se ut som att jag är både gränslös och insnöad på samma gång, en ältande offerkofta utan liv som inte tycker om sina barn. Jag kan förstå det. (Nej, ingen har sagt just så.)

Nåväl. Jag kommer att fortsätta blogga på mitt sätt. Den som vill läsa gör det, den som vill kommentera gör det. Andra låter bli. Vi lever i ett fritt land.

4 kommentarer:

Caroline sa...

Visst är det så, att det bara är delar som kommer ut i det bloggade livet. Jag skriver väldigt lite om mina vuxna relationer, om mitt jobb. Det tror jag att alla vet, men man måste ju hantera bloggar man läser utifrån vad man läser där. Det är så jag blir en gnällkärring, så kommenterar folk mig ibland. Egentligen är jag ganska lösningsorienterad skulle jag vilja påstå. Mitt svaga jag berör jag kanske mest genom en formulering som folk inte förstår är en blottning.
Ha en fin helg!

Fortfarande lycklig sa...

Ja, precis så är det! Jag är det som jag skriver om, ger uttryck för, här men också så mycket mer. Jag förstår att den som läser gör sig en bild, det är så vi människor fungerar: vi fyller i med det vi tror är rätt. Men det är också viktigt när man läser en blogg t ex att man är ödmjuk och inser att det är just ett ifyllande och att bloggaren inte ÄR sin blogg.

Önskar dig en bra helg också!

Anonym sa...

Eftersom du faktiskt ber om svar från dina läsare är det kanske inte så konstigt om svaren inte stämmer med ditt eget sätt att tänka. Jag trodde det var vad du ville ha.

Fortfarande lycklig sa...

Jag vill gärna ha svar, men helst då på de frågor jag ställer och inte en massa närgångna åsikter om MIG. Jag frågar för att jag vill veta hur andra tänker om relationer i allmänhet och kanske om sina egna i synnerhet. Inte vad folk tycker om MINA relationer. Om jag vill ha råd i sak så frågar jag människor som känner mig och som har den fulla bilden. Den finns inte här.