Igår kväll pratade jag med min mamma i telefon
i en och en halv timme
Hon är bra på många sätt, mamman min
Jag kan prata om saker med henne
på ett nygammalt sätt
Som förr
När jag var tonåring och vi satt i köket hemma,
stickade på varsin tröja och småpratade
Hon förstår inte allt och det finns mycket hon inte vet
Men det gör liksom inget
Hon fattar och vet tillräckligt
Jag är glad att hon finns!
Det har inte alltid känts så, vi har haft våra problem
men nu är hon ett stöd och jag tar henne för vad hon är
Uppskattar det hon kan ge och försöker acceptera
att det finns saker hon inte kan ge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar