Vi pratade om sex igår
Vi gör sällan det och jag är inte direkt den som
tar initiativ till det
Lite mätt på dylikt prat som jag är efter alla år
med exmannens tjat
Men det var ett bra prat och jag känner mig varm och
lätt efteråt
Jag förstår nu att jag har tolkat honom fel,
att det inte är så att han vill mer sällan än jag utan att
det snarare är så att han väntar på mig
Och att även han är ovan
Jag är otålig och försiktig på samma gång
och det skapar märkliga känslor i mig
Otåligheten kommer ur ovana vid att alls ha lust
Det var så länge sen jag levde i en harmonisk sexuell relation
att jag knappt ens minns
Och när jag nu vill så blir det en explosion och det känns
som om jag vill hela tiden
En slags omättlighet, som om jag vill ta igen alla förlorade år
Försiktigheten beror på att jag vet vilken skit det är
att vara utsatt för den andres pockande lust och vilja
när man inte vill själv
Att bli tjatad på, vara den som säger nej
Jag inser nu, efter att ha blivit ömsint uppläxad av min älskade
att det inte finns på kartan att jag skulle bete mig likadant som
min exman runt det där
Jag skulle aldrig tjata och gå på på det sättet
Framhärda i både ord och handling om min partner inte vill
Men det är kroppsliga minnen som spelar mig ett spratt
Jag vill aldrig aldrig utsätta någon för det jag har varit med om
Men nu är livet bytt
(nytt skulle jag skriva, men bytt funkar ju också)
Nu är allt nytt och fint och jag ska öva mig på
att ta för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar