Fortsätter mina funderingar om att prata här
Tack ni som svarat!
Jag har läst era kommentarer noga men svarar såhär
istället för i kommentarsfältet
Jag ska vara uppriktig och säga att min första reaktion
när jag läste vad ni skrivit var obehag
Med undantag för Caroline upplever jag att ni gör
tolkningar och mellanraderna-läsningar som både
förvånar mig och gör mig illa till mods
på ungefär samma sätt som min exmans sätt att ta sig
innanför huden på mig gjorde mig illa till mods
Det finns en "vi vet hur du är"-ton som jag tycker sjukt illa om
Jag känner vare sig igen mig själv, min pojkvän eller vår relation
i det som sägs
En del av mig känner mest för att lägga allt bakom sig
men en annan del vill förklara
Om jag nu inte känner igen mig och mitt
så måste jag ju berätta varför
Såhär är det:
Vi ältar inte vare sig mitt eller hans förflutna
Vi pratar om oss själva och då är det oundvikligt att
nämna det som varit
Vi är fortfarande i en lära-känna-varandra-process
Jag vill veta hur han fungerar, vilka behov han har,
vad som gör honom glad, ledsen, orolig etc
Och han vill detsamma med mig
Våra samtal är inte terapeutiska, de är samtal mellan två
vuxna människor med ett halvt liv bakom sig
Vi pratar hela tiden, om allt möjligt
Om politik, böcker vi läser/har läst, våra barn, filmer vi sett eller vill se, människor vi mött och påverkats av, våra föräldrar och syskon, hur det var när vi var barn, vart vi vill resa tillsammans...
Listan kan göras hur lång som helst
Vi är ett samtalande par men det betyder inte att vi
ägnar en massa tid åt att sitta och pilla i våra sår
Han är inte min terapeut, jag är inte hans
Det är inte alls på den nivån
Jag har varit ena halvan av ett sådant par och tro mig! -
jag vill aldrig hamna i det igen
Aldrig mer detta kletiga, ältande av allt som känns
hela tiden
När inte en enda känsla kan få finnas utan att den ska
komma ut genom munnen
Tillsammans med honom läker jag, jag får vara ifred
Jag lämnar honom ifred
Vi är två individer som älskar varandra
inte två delar i symbios
Och för att svara på den outtalade frågan om
han läser min blogg: ja det gör han
Det gör han och det får han men den är inte till för honom
Den är inte mitt sätt att kommunicera med honom
Det vore både tragiskt och futtigt om det vore så
Bloggen är mitt plejs, min ventil och mitt sätt att leva
Jag är en skrivande människa
Utan orden fungerar jag inte
4 kommentarer:
Känns på något sätt igenkänande.Du frågar vad vi tycker, tänker och efter våra erfarenheter, men vill inte höra svaren om dom inte passar ditt tycke, utan förvandlar dom då till personliga påhopp eller angrepp, vilket dom absolut inte är i mina ögon. Skriva är bra, man får utlopp för mycket och det får en oftast att må bra....bättre.Men ställ inte frågan om du vill bestämma och tolka svaren själv. Utan ta svaren för vad dom är, och välj att ta dom till dig eller inte. Har slutat kommentera här på mycket länge just pga den anledningen att det är just så här du reagerar på kommentarerna som inte passar. Vill man ha en dialog med sina läsare eller inte?? Tycker att det är fler än jag som verkar läsa men välja att inte kommentera av vilken anledning dom har vet inte jag, men det var helt klart fler förr som lämnade ett avtryck.
Men vilka "mellanraderna"-tolkningar ska vi göra då? Ska jag låtsas att jag som läsare ser något annat än det jag läser utifrån dina texter? Du ger oss många bilder av dig själv, det är upp till läsaren att bilda sig en uppfattning om vilken bild av dig som är mest trovärdig. Är det den som du ger idag, där du förklarar hur du är eller ligger det kanske även något i dina andra blogginlägg där du blottar dig på annat sätt som en något gränslös person som inte vet hur du ska vara mot din pojkvän. Och att du söker på bloggen stöd i att växa som person. När du får stöd och vad jag uppfattar som välmenande råd från okända kommentatorer så blir du sur för att dom misstolkat dig.
Det är din upplevelse att det finns en "Ton" som är obehaglig för dig och som förvånar dig. Jag ser inget obehagligt alls i kommentarerna mer än att dom inte bekräftar dig just nu. Kommentarerna beskriver en syn som du inte håller med om.
Det är din tolkning att folk är onda eller elaka eller vad du nu vill få fram med din förklaring. Eller att vi har fel och du har rätt. För du har den hela sanningen om dig själv och alla som tolkar dig på något annat sätt har en obehaglig "ton" som du likställler med din ex-mans sätt. Nu blir du kanske irriterad men jag tycker än mer efter din kommentar att du skulle må bättre av professionell hjälp när du ser paralleller till din exmans övergrepp i till och med okändas personers bloggkommentarer.
Det kan vara obehagligt när man inte får medhåll och bekräftelse, när människor gör sina egna "felaktiga" tolkningar. Du kan tyvärr inte bestämma hur andra tänker om dina texter. Men om du vill ha kommentarer och reflektioner från okända människor, så får du kanske räkna med att alla människor inte ser på världen på samma sätt som du gör. Det betyder inte att vi vet hur du är - det betyder att vi tolkar samtliga dina texter och läser mellan rader - så som människor alltid gör i alla sammanhang.
Du berättade din syn på att vara ett par och prata om gamla relationer. Du frågade efter vår och vad vi tycker om det rent allmänt och isåfall varför vi tycker som vi tycker:
Hur ser ni andra på detta?
Pratar ni med er eventuella partner om era tidigare
förhållanden?
Tycker ni att man ska det alternativt inte ska det?
Varför?
Jag berättade min och fann likheter med din enligt min tolkning, visst, efter vad du har skrivit hittills, och sen delade jag med mig av min och mitt ex slutsats och insikt men har inte sagt att det kommer sluta så för dig eller ens att du bör sluta upp att prata bla gamla relationer. Bara vad jag anser om den saken efter vad jag har upplevt.
Jag tror självklart att du och din pojkväns relation rymmer fler nyanser och djup än vad du säger i bara ett affekterat inlägg. Men jag kan inte tolka annat än utifrån vad jag för tillfället läser och har läst hittills.
Du tackar ibland dina läsare och kommentarer. Förstår nu att det gäller vissa läsare och vissa kommentarer. Som ibland uttrycker samma sak men kanske smidigare och mer taktiskt objektivt så att inga ömma tår trampas på.
Jag tycker du gör dig själv till en skadeskjuten fågel, ett offer inför "elaka kommentarer" fast att du dels berättar så naket om dig själv, dels ber om våra åsikter.
Extremt obehagligt med sådana skuldbeläggande vändningar och att bli jämförd med din exmans beteende mot dig, tycker jag och undviker nog att överhuvudtaget kommentera mer här.
/Vivianne
Jag uppfattar inte kommentarerna som du fick som obehagliga, kanske för att jag inte är skadeskjuten - på den sidan. Jag tycker, på min oskadade grund, att du fick ungefär vad du frågade efter. Men jag vet inte var de har pillat sig under huden och mellan vilka rader de läst.
Vi känner ju inte dig, vet du.
Skicka en kommentar