Strage och jag om att vara vuxen

Fredrik Strage skriver i DN om vuxenpoäng
Han är något yngre än mig, men det är mycket igenkänning
och det får mig att fundera över mig själv
Jag känner ofta att jag lever ett ovuxet liv
jämfört med många av mina kompisar och jämngamla bekanta
Jag bor inte ihop med min pojkvän, jag har ingen bil och
inget "land"
Jag ordnar högst sällan parmiddagar utan umgås hellre
med vänner på krogen eller på fik
och helst inte i par
Jag har ingen finservis, inget matsalsbord och inga gardiner
Jag har inga skinnhandskar och inga Efva Attling-smycken
Jag bär hellre jeans och Doc Martens
än kostym och högklackat
Jag har ingen årslön på banken och har aldrig varit i Thailand

Men så funderar jag på vad vuxen betyder
och kommer på att allt det där, det är bara utanverk
Vuxen är något man är på insidan
Och för mig är man inte vuxen om man tror att man är det,
mätt i yta och prylar

Jag är mer vuxen nu än jag var för två år sen (eller ett)
och det är jag för att jag känner mig själv bättre
För att jag vet mer vad jag vill och trivs med,
för att jag vågar ta strid för det  
Men också för att jag kan släppa taget om det som är mindre viktigt

Vuxen är inte ett mål, en slutpunkt
Jag vill snarare se det som ett blivande, att man "vuxnar" hela livet
i bästa fall
I det perspektivet spelar parmiddagar vid oljade ekbord
ingen roll alls
Och inte heller det faktum att jag bär förkläde när jag    
lagar mat eller att jag fryser in överbliven grädde
för att det är så praktiskt att kunna lägga en kub eller två
i såsen