Det är sant
jag nyper mig i armen och, jodå jag är vaken
Detta är livet nu!
Älskade, finaste han
Bästa barnen
Lyckliga jag
Framtid och nu
Vid den här tiden förra året var jag kvar i mitt gamla liv
Det är så lätt att jämföra
Jag försöker låta bli, det är på många sätt meningslöst
Min förra relation var en parentes
Det står alltmer klart
Trots att den gav mig ett älskat barn
så var den en parentes i den betydelsen att den var
icke-fungerande
Innan jag träffades min exman så var jag tillsammans med
mina stora barns pappa i nio år
En relation som saknade två viktiga beståndsdelar,
nämligen passion och gemensamma intressen
Men som ändå fungerade i den meningen att det dagliga
livet flöt på, att det inte var ständigt krig
Att en fick sova om nätterna och kunde umgås med vänner
utan att skämmas
Det var rätt att det tog slut, inget mer med det
Utan kärlek kan man inte leva ihop
Men vi var vänner, vi var det då och vi är det nu
Jag vet inte om jag nånsin kommer att bli vän med
min exman
Jag känner mig inte uppskattad och respekterad av honom
och jag känner inte att jag kan uppskatta honom heller
Man behöver inte vara vän med sina ex, det är inte så jag menar,
men jag tror att det säger nåt om relationen om man är det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar