Vi pratade om sprit och onykterhet, hur mycket man tål
och hur långt tid det tar innan all alkohol försvinner ur blodet
Vad som händer i kroppen beror bland annat på
hur stor man är
Det är ju inget konstigt med det
Alltså: jag blir mer onykter än han om vi dricker lika mycket
Men det kunde han inte förstå: du väger väl ungefär som jag?!
Ja men eller hur!
Där skulle en normal person, en jag utan skev kroppsuppfattning,
bara skrattande tillrättavisa
Nej, det gör jag inte
Du väger minst 15 kg mer än jag
Men nu är jag inte normal i det avseendet
Jag blev jätteledsen och det var på vippen att jag började gråta
mitt i efterrätten
Jag kan inte hantera det och det handlar om mig, det vet jag
mycket väl
Det är inte hans fel att jag har en skev kroppsuppfattning
Men nu lever han med mig och vet, eller borde veta
Han borde både veta att jag är känslig och han borde veta
att jag inte väger lika mycket som han
Vi har pratat om det förr, han har frågat, jag har berättat
Det är lätt att tolka det som att han inte bryr sig
Att han inte tar mig på allvar
Jag vet att det bara är så obegripligt för honom
Han tycker inte att jag är tjock, säger han
Nej ok
Men om jag vägde det han tror, skulle jag vara det
Hur lite koll kan man komma undan med att ha?
Jag vet att jag berättar för lite, för jag skäms så
Jag måste bita huvudet av skammen och luta mig emot honom
Lita på att han står kvar
Men det ställer krav på honom också
Han måste minnas och bry sig och ha bättre koll
4 kommentarer:
Jag har inte en susning om hur han ser ut. Det kan inte vara så att han menar att ni är av samma kroppstyp? Att ni är lika tjocka/smala/lagom som varandra?
Jag kan liksom inte uttala mig eftersom jag inte alls känner till varesig hans kroppsform eller längd, eller för den delen din. Jag och min A är egentligen ganska nära i längd och han är i god form. Ändå skiljer vi väldigt mycket i vikt. Kanske 15-20 kilo. Det skulle jag aldrig gissa och det kanske säger en del om hur jag ser mig. Jag kan bara på bild, ibland, se att jag är smal. Annars tycker jag att jag är ganska normal.
Caroline: han är ca 15 cm längre än jag och smal. Vi är nog ungefär lika, bara det att jag är en bit mindre. Så visst, det kan ju vara så han tänkte. Det finns absolut inget ont i honom, han skulle aldrig medvetet såra mig, men det är glömskt och obetänksamt på ett sätt som gjorde mig väldigt ledsen. Samtidigt vill jag ju inte att han ska tassa runt mig. Jag vill att han ska behandla mig som om jag var normal.
Hoppas det inte blir fel, men jag har ju sett bilder på dig förrut. Och du har sett mig tror jag.
Vi har båda tampats med konstiga kroppsidel genom åren. Kan väl säga att jag har en ganska sund inställning numera. Men känner igen mig i allt du skriver vad gäller vikt och sånt...
Jag uppfattas av min omgivning som smal. Men i mina egna ögon är jag nog ganska medelviktig.
Du är väldigt smal på ett vackert sätt.Att du skulle vara tjock vet du liksom jag att det är omöjligt. Men jag förstår ändå din inre konflikt. Har man en gång drabbats av det där, då sitter det väldigt djupt.
Och som sagt, de bilder jag såg av dig var otroligt fina.
Tack L! Jag vet ju väldigt väl att jag har skev kroppsupopfattning. Jag är smal. Eller normal, det beror på vem du frågar. Men absolut inte tjock. Och jag vill ju verkligen kunna landa i det, att det ska vara så självklart att jag inte funderar på det och därför kan ta om någon gissar tokfel på min vikt. Jag vill ju verkligen inte att min pojkvän ska tassa runt och vara rädd för att trampa i klaveret och göra mig ledsen. Men samtidigt klarar jag inte det ännu. Jag jobbar på det, på att få en lugnare och mer "sann" syn på mig.
Skicka en kommentar