Att leva med en ny människa innebär förändring
Till allra största delen positiv sådan
Men även den förändring som är bra kan vara jobbig
Att inte hela tiden bli sedd och bekräftad är nytt
På många sätt är det skönt
Att konstant vara föremål för någon annans blick och öppna öra
är påfrestande
I alla fall fungerar jag så att jag vill vara obemärkt ibland
(eller ganska ofta faktiskt)
Nu blir jag inte längre sedd och bekräftad
och det är ovant
Skönt men också tomt
Jag grubblar ibland på vad han tycker, tänker, känner
Likställer tystnad med ointresse fast jag vet bättre än så
Tar en utebliven blick för att inget finns att se
Blir ledsen och känner mig osynlig
Det är som avgiftning, så försöker jag se det
Han är mer som jag och det är vilsamt, så jag vill ha det
Bara ovant
Jag skriver massor om honom här, men säger inte så mycket
till honom
Känner mig lite blyg och rädd att han ska tycka att jag är
för mycket
Det är också en skillnad: en man som inte känslopjunk-bloggar
Att jag skriver om oss - om kärleken och livet och honom
Medan han skriver om helt andra saker
Att slippa läsa om sig själv på hans blogg, så kan man också se det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar