Barnen och jag har pratat om hur vi ska ha det
på kvällarna och näterna
Det fattar allvaret - att jag inte fungerar om jag
inte får sova och att de inte kan hålla på och
stöka omkring när jag har gått och lagt mig
I de stora barnens fall handlar det om att vara tyst när man
kommer hem sent
Att inte fixa mat på nättterna
Att smyga när man måste gå på toa
Etc
De fattar och respekterar, det känns bra nu
Yngstans sömnproblem är svårare att göra nåt åt
eftersom de bottnar i oro och grubbel
Omgivningens förändringar och även den egna kroppens
Hon börjar bli stor och det händer saker som hon inte
riktigt förstår sig på
Det resulterar i sömnproblem som stör hela familjen
Inte minst mig
Men det är som Caroline säger - man fixar det man måste
Man orkar fast man är förfärligt trött
Men jag måste säga att det var osannolikt skönt att få
krypa ner i min älskades säng igår kväll
Slippa vara tyst, slippa bita i kudden
Och sen krypa ihop nära honom och sova
Hela natten, störd av inget utom ösregnet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar