Innan jag säger nåt alls i ämnet vill jag bara slå fast att
jag inte är gravid
Det blir absolut inga fler barn här
Så sent som nu ikväll träffade jag en liten nyfödd
och det enda jag tänkte var
Jaha en ny människa, vad fint
Inte en sekund att jag skulle vilja ha en egen
Kärleksbarn säger folk
Och visst, jag älskar min pojkvän mer än jag
trodde var möjligt
Men nej, jag vill inte ha barn med honom ändå
Men det var inte det jag skulle säga
Utan:
Med risk för att låta självgod så undrar jag hur det
kommer sig att så många kvinnor skyller sin övervikt
och/eller sin bulliga mage på det faktum att de varit gravida
Kroppen blir aldrig densamma
Det är normaaalt att vara fet livet ut när man har fått barn
I helvete heller!
Kvinnokroppen är gjord för att bära och föda barn
Och visst förändras den, man kan få bristningar t ex
Brösten blir lite... längre efter amning (med åren överhuvudtaget)
Men att det skulle vara barnets "fel" att mamma lägger på sig
övervikt är rent skitprat
Övervikt skapas av att man äter mer än man gör av med
Punkt
Ytterst få människor kan åberopa medicinska skäl till sin övervikt
Sen är det en helt annan sak att vi lever i ett samhälle som ser ner
på människor som väger för mycket
Jag tycker att vi är osunt kroppsfixerade
Jag tycker attt det är sorgligt att kvinnor
har högre krav på sig att vara smala
än män
Etc
Men jag tycker också att det är synd att så många
inte tar hand om sin kropp och ger den förutsättningar
att må bra
2 kommentarer:
Håller med! men jag har nästan känt att det varit tabu att säga det du nu säger. Speciellt jag som dansar och tränar och aldrig varit gravid ska ju inte säga så. Det är ju så lätt för mig att säga så då och därför borde jag inte. Jag har till slut trott på dom som skyller sin övervikt på tidigare graviditeter. Och tänkt att jag i såna fall aldrig vill bli gravid om det är ett måste att bli fet och ha häng eller bullmage resten av sitt liv. Att hoppet är ute för en och att man kan glömma att återfå en någotsånär fin och ok kropp efter att man fått barn.
Just bullmage, får man inte det av stress också? Och det är ju bara ett exempel på sk osunt leverne.
Men visst är utseendefixeringen absurd i många fall. Jag tycker egentligen att man får se ut precis hur man vill bara man mår bra och känner sig nöjd och är lycklig med sig själv och sin kropp. Jättefet eller pinnsmal och allt däremellan. Hos vissa kan jag inte se den glädjen i ögonen. De vantrivs med sin kropp men ger upp eller bli likgiltiga och tar inte hand om den. Man borde vörda sin kropp mycket mer. Vare sig det handlar om att vårda den med träning och sund näring som ger energi eller låta den njuta av beröring och framhäva den i kläder man tycker är fina.
Jag känner också att det är tabu att prata om det, att det skulle vara nån slags o-systerligt beteende att säga att de kvinnor som är överviktiga efter graviditet och förlossning (alltså när det gått typ ett år eller så) faktiskt är det av egen förskyllan.
Skicka en kommentar