Ingens kvinna
Det är en sån där styrkelåt
Ulf Lundell från förlängesen
Jag känner mig kompromisslös
på ett bra sätt
Jag vill leva så att jag mår bra, på mitt sätt
Göra mina saker
Vara min egen
Det krockar på sätt och vis med parprojektet
att kompromissa och anpassa sig
Jag har inte lust med det
längre
Jag har sålt ut mig själv för länge
Iband tänker jag att jag ska vara tacksam
mot Mannen för att jag är den jag är nu
För allt jag inte hade varit utan honom
Men sen undrar jag:
Vem hade jag varit om jag inte hade träffat honom
då för 13 år sen?
Hur hade mitt liv sett ut nu,allt annat lika?
Omöjligt att veta såklart, men jag tror att det hade varit
bättre på en del sätt och sämre på andra
Jag hade varit en annan
Jag kanske hade varit mer jag
Mitt projekt nu är att hitta hem och
sluta kompromissa
Sluta vara så mesig
6 kommentarer:
Go girl!!
Precis
Hita hem, sluta kompromissa,vara mesig och VAR DIG
I alla lägen.
Kram M
Att kompromissa och anpassa sig till viss mån är inte att vara mesig i min värld. Det är ett måste i tvåsamhet. Vill man bara vara egen och göra egna saker kan man aldrig få en relation att fungera. Där kanske svaret finns till varför det inte funkar om man skall vara självkritisk och krass. Att sedan fundera hur det hade varit om man inte träffats osv leder ju ingen vart. Jag tycker att vi människor har alldeles för svårt att "bara" uppskatta det som varit och se fram emot det som kommer och inse att man skall vara oerhört tacksam mot livet och vad det gett och kommer att ge. Och det sist nämnda avgör man i mångt och mycket själv, och det låter som om du bestämt dig. Dags att då kanske släppa taget och låta andra oxå gå vidare i livet. Kram
Kanske både och?
Ett förhållande innebär alltid kompromisser. Alltid.
Men inte om vad som helst.
Och det svåra är att hitta rätt i den balansen. Att minnas att man är två, som VILL vara tillsammans, och att det betyder att man måste jämka och minska på vissa krav, samt stå ut med en del som inte är som man själv skulle ha velat ha det, men som kanske heller inte är så viktigt. Det innebär bland annat att acceptera att ibland är det mest viktigt att saker blir gjorda - inte hur de görs.
MEN. Alla människor har dealbreakers. Sånt man aldrig, aldrig kan kompromissa runt, som man inte ens SKA kompromissa runt. Vad det är är olika för alla. Men det finns där.
Och trickset är att lära sig känna igen vad som är vad, så att de där nödvändiga kompromisserna blir något som inte äter en, utan något som ger en den fina presenten tvåsamhet. Som är värt det.
Kom då att tänka på boken "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg...
Jag gillar den titeln.
Ja Suziluz det är ju precis så det är. VILL man leva ihop är det ingen uppoffring att kompromissa om nödvändiga saker, utan snarare en självklarhet som man bara gör utan att känna sig tömd. Men man måste oxå VILJA vara i tvåsamhet för att detta skall vara en självklarhet tror jag. Man måste oxå kunna vända på steken och tänka på hur den andra kanske känner sig annars är nog risken att man båda går på var sitt håll och känner sig som offer istället för att uppskatta det man har....om man vill ha det vill säga
M: tack för pepp! Jag menade inte att jag ska lämna honom, inser att det kanske kunde tolkas så, utan att jag ska vara min egen.
Sen både fattar jag och ställer upp på, Anna och Suziluz, att en relation alltid kräver kompromisser och anpassning. Men det är som Suziluz säger: det finns mycket som det inte gör ett skvatt att kompromissa om och så finns det en del som man ABSOLUT inte kan eller ska kompromissa om för då säljer man sin själ. För mig handlar det om att se skillnaden, hitta mig själv igen och sluta sälja ut det livsviktiga. Det är svårt.
L: tänkte inte på den, men det är verkligen en fantastisk bok.
Skicka en kommentar