6 september 2010

Beröm

Idag fick jag så mycket beröm att jag rodnade

En människa jag mötte i jobbsammanhang
sa att jag är så ödmjuk
och så bra på att få människor att tänka själva

Jag blev löjligt glad
Det var det finaste nån sagt till mig på länge

Ödmjuk minsann!
Kan man skryta lite om det utan att ta udden av
berömmet?

;)

2 kommentarer:

Dehäreja sa...

Vi ger varandra (och oss själva) på tok för lite beröm! Sug åt dig som en svamp och njut. Visst kan du berätta om så härliga omdömen.
Because you´r worth it ;)

Fortfarande lycklig sa...

Jag håller med! Beröm, komplimanger och vänliga ord kan man inte slösa med för mycket. Livet blir så mycket vackrare när man är snäll och uppmärksam mot sig själv och andra.