Jag mår bra!
Ja
Mitt i allt sorgligt med en relation som
inte är det jag vill
och den o-lycka det innebär
så är jag lycklig
Nåt har hänt
Jag är liksom... kär i livet
Kanske beror det på att jag börjat träna igen
efter långt uppehåll
Kanske beror det att jag övar medveten närvaro
och att de det vackra i varje dag
Kanske är jag på väg att läka
och bli jag igen
Jag vet inte
Jag vet bara att min blogg för första gången på
ett bra tag heter precis det den ska
Eller rättare sagt: lycklig igen
4 kommentarer:
Det var väl för väl. Träningen är alldeles säkert en bidragande orsak. Frigör massa "må bra hormoner". Dina senaste inlägg tycker jag har haft ett tydligt mönster. Att så fort du skall träffa dina manliga vänner leker livet och så fort det är dags att umgås med familjen och din man så hänger dyster molnen över huvudet. Borde vara tvärtom, men det är så sällan positiva inlägg som handlar om det som borde vara det viktigaste i ditt liv. Jag hade börjat gett upp ett tag och väntade mig att du skulle göra detsamma för om lyckan alltid finns "där ute" funderade man varför du stannade därinne. Kram
Jag är söker på att träningen spelar stor roll, när jag tittar bakåt ser jag tydligt att träning = må bra för mig. Jag blir deppig av att vara passiv och otränad.
Sen blir jag lite häpen över det mönster du tycker dig se, att jag bara är glad när jag ska träffa "mina manliga vänner". Att inget annat skulle vara viktig. Det är tokfel. Viktigast alla kategorier i mitt liv är mina barn. Jag älskar dem gränslöst mycket och veckan med dem är på massor av sätt bättre än veckan utan. Mitt jobb och mina vänner (av båda könen) är också viktiga för mig och jag mår bra av att träffa och ha kontakt med dem. Flera av mina bästa vänner bor tyvärr inte i samma stad som jag, vilket betyder att jag träffar dem sällan. Desto roligare då när det blir av.
Kram
Uttryckte mig klumpigt :( Glädjen finns hos dina barn absolut. Men sällan i din relation.. Men lyckan över vännerna slår glädjen med inläggen om din relation med hästlängder....så tydligt. Kram
Anna, jag förstår hur du menar. Känner att jag är nöjd med det mesta livet nu. Jag har inga enorma eller konstiga krav egentligen. Men jag är inte lycklig med min man. Det är ganska lätt och skitsvårt samtidigt. Kram
Skicka en kommentar