En illblå himmel, sol som inte längre värmer
Höstfärger på en del av träden
Jag cyklar genom staden som jag älskar
hem till lägenheten som jag älskar
och katten, den tjocka och fina älskade pälsbollen
Mitt liv har form
En bra form
Jag är tillfreds
Det var länge sen jag över längre tid kände så
(Och med längre tid menar jag mer än en vecka)
Jag är nöjd och trivs
Tänk att insikten om vad man känner
och inte
är värd så mycket!
2 kommentarer:
Det låter som om den sanna kärleken till dig själv är åter.
Härligt! För det är ju den man behöver känna om man ska kunna älska andra. Vem el vilka de andra än är.
Ja så känns det faktiskt. Äntligen kan jag leva utan skuld och otillräcklighet. Det är helt absurt, jag blir ledsen när jag tänker på hur länge jag gått omkring och känt att jag inte räcker/duger alt. är en elak jävel. Nu är det dags att leva utan att känna så. Få leva, bara.
Skicka en kommentar