Lycklig vemodig saknande
Tillförsiktig
En på det hela taget underbar helg är slut
Nej, inte slut
Om en stund ska jag träffa Smilgrop för fika och
konsert
Och det ska bli roligt och bra
Men helgen med Mannen är slut
Han åkte just hem till sig
Och jag saknar honom
Jag ville att han skulle stanna
Att han skulle vara här när jag kommer hem sen
Ligga i min säng och sova
Nu känns det varmt och fint i mig
Och i honom också
Jag tror på oss
4 kommentarer:
så det ändrar sig.
ingen dag är den andra lik.
;-)
Precis, där har du tron igen. Släpp den inte så snabbt. Man kan tro fast man bråkar. Varje diskussion eller meningsskiljaktighet måste inte vara ett ifrågasättande av relationen som koncept.
Inte så lessna: just nu skulle jag faktiskt önska att de var det. Att dagarna var lika. Förutsägbara. Överraskningar och drama har jag fått nog av för ett bra tag.
Caroline: Jag släpper inte tron för att vi bli osams. Det blir vi mest hela tiden, om småsaker. Det jag tappar av är när det känns som om vi aldrig ska lyckas orka kliva ur de förbannade hjulspåren och komma upp på torr mark. Eller när jag tror att jag har torr mark under fötterna och plötsligt halkar ner dit igen. Jag har gått i leriga hjulspår så länge att jag knappt orkar lyfta fötterna mer.
Jag var avsiktligt elak, där: Jag menade på fullt allvar att du själv verkar generera en hel del drama och tvära kast, f a det senare. Trots att jag bara betraktar det du själv skriver.
Skicka en kommentar