27 november 2009

Insikter

Insikterna flockas i mitt huvud
Fattar saker om mig själv
Fattar saker om samspelet mellan mig och Mannen
Drivkrafter
Ledsenheter
och skit som påverkat
Jag gömmer mig inte
Jag ställer mig tvärtom i mitt eget pilregn

Det är skönt att förstå sig själv bättre
Det är skönt att förstå honom bättre
även om det gör ont

Snart två veckor utan Siluettman
Det har varit bra för mig
Gett mig ro och tid att landa
Se vad jag har och vill ha och
vad jag skulle förlora

Förstå vad han är för mig, vilken drömväv det är jag
väver runt honom
Vad jag laddar honom med

Den fysiska attraktionen leder bara till drömmar
om det finns ett behov, visst
Men det behovet kan man hantera på andra sätt

3 kommentarer:

Inte_Så_Lessna_Killen_is_back sa...

Det ser lovande ut, det där.

Att se sig själv gör det lättare att se andra.

Och trevligare. Samt vice versa.

Anonym sa...

Jag tror också du ger oss andra som läser vissa insikter. Eftersom du och makens till viss del obalanserade dynamik inte är helt ovanlig. Ni skyller ifrån er på den andre och hittar felen hos den andre eller tar på er överdriven skuld som inte är befogad. Och vi utifrån tycker det är lätt att säga att så här och så här borde man göra eller tänka eller försöka. Och ändå, när vi själva hamnar där mitt i kaoset är det så lätt att glömma bort sitt eget riktiga och egentliga ansvar och vara klok, för att man blir förblindad och beredd att försvara sitt ego å det yttersta.

Jag tycker ni är skitbra bägge två och hoppas det hela utvecklar sig till det bättre ännu mer. I sinom tid.

Fortfarande lycklig sa...

Inte så lessna: jag visst gör det och visst är det.

Anonym: sådär tänker jag också när jag pratar med vänner som tjafsar eller stannar för länge i en kass relation eller rent allmänt inte tar tag i sig. Andras problem verkar ju ofta lättare att lösa än de egna.

Och ja, du har ju helt rätt i att vi kombinerar att skylla ifrån sig med att suga åt sig skuld. Båda två. Det är ingen bra kombo.

Och TACK för fina ord! Jag blir väldigt glad av dem. Ibland känner jag mig helt knas och undrar vad ni läsare egentligen tänker...