Mannen har smygläst mina sms
Han anade att nåt inte var som det skulle
och istället för att fråga så gjorde han som han
brukade göra förut: han tog reda på det själv
Sent i fredags kväll efter att jag hade somnat
läste han igenom alla sms från den senaste veckan
Sms till och från Äpplet och Han-som-inte-har-nåt-namn-längre
Jag har berättat för dem om Siluettmannen
om min förvirring och förundran
Äpplet pratar jag med varje dag
men ibland räcker tiden på jobbet inte till
Det fanns en del där
men inte allt
Att jag inte har gjort nåt fel
Att vi inte har nån flirt
Att jag inte ville detta
Mannen tycker att jag borde ha berättat på en gång
Och visst, det kanske jag borde
Men jag tror inte att han skulle ha gjort det själv
Och hur som helst är det inget godtagbart skäl för honom
att snoka i min mobil
Jag är otroligt besviken på honom
Trött och besviken
12 kommentarer:
Jag tror han har läst din blogg. Du har ju för sjutton inget gjort. Tankar, känslor och fantasier får man väl ha???? Han har inte med det att göra. Du ha full rätt till ditt eget känsloliv. Om du agerar fel har han med det att göra, men det har du ju vekligen inte gjort! Kontrollfreak!
Har full förståelse för din situation då min är liknande just nu... *pust*
Kan han snoka i din telefon kan han snoka i din blogg. Men det förstår du säkert.
Hade han snokat i mina sms/dagbok/dator så hade det varit slut. För gott. Oavsett orsak. Att han sedan skuldbelägger dig gör inte hans agerande en millimeter rätt.
Han beter sig precis som hustrumisshandlare. "Varför var du tvungen att vara näsvis, du tvingade mig att ge dig en örfil". Nej, han är ingen hustrumisshandlare. Men han beter sig som en och använder samma metoder för psykisk misshandel.
Lyckliga hon. Det gör mig mkt ledsen att läsa detta inlägg. Jag är inte förvånad dock. Han litar inte på dig. Finns det ingen tillit finns det ingen respekt. Vad ska man då bygga en relation på? I mina ögon borde du ta en riktigt allvarlig fundering på om du verkligen ska fortsätta detta. Han behöver mera av dig, få höra fler gånger att du har felat osv. Är du redo att ge honom allt detta och en massa tid. Han måste i sin tur kunna förlåta och gå vidare in i nuet vad jag har fattat är han inte där än.
Jag önskar dig all lycka i framtiden men den är kanske inte med mannen (trots allt). Jag tror också vidare (mkt jag tror iaf) att för att detta ska funka behöver ni någon utomstående som kan medla mellan er och gå vidare.
Stor kram och det han har gjort är inte okey på något vis.
Jag tycker att du kan förlåta såna övertramp utan att det alls innebär att du offrar dig själv. Att låta svaga människors missgärningar under svår press styra vad man tycker om dom till avsky motsäger på nåt sätt vad kärlek är.
Men det är bara vad en åskådare råkar se flimra förbi bakom ögonlocken.
P.S.
Det var väldigt vad gärna dom vill att du ska slänga ut honom.
Man undrar varför. Fast, det kan jag nog se tydligt. :-) Inte så gulligt, precis.
Från min sida sett: Det fanns inte SMS på den tiden, bara email. Och jag läste aldrig hennes email. Hade jag gjort det hade det kanske räddats. Och då hade jag mått alldeles förfärligt nu. Nu blev det bara ett nyktert uppvaknande ang vem som var min vän eller ej.
Jag förstår att du blir besviken. För min del innebär snokandet en väldig begränsning, en gränssättning från hans sida att det inte är okej att ha något för sig själv. Jag skulle ha väldigt svårt att slappna av med samtal, epost, blogg, nätliv, sms och allt det där.
Jag antar att det märks på dig. Det där med Siluetten och alla dina tankar. Har du kanske gett honom en anledning att bli rädd? Har han agerat i panik?
L och Anonym 1: Han säger att han inte har läst, men "erkände" att han ibland får mail från läsare som tycker saker om mig och "skvallrar" om vad jag skriver. Nu i helgen sa han att han hade "märkt" att jag verkade off och dämpad. Vad han säger för att försöka skjuta över skuld på mig så är det fortfarande så att han har gjort fel. Och inte jag.
Anonymn 2: Jag kan hålla med om att det finns nåt gemensamt. Han har oerhört lätt att lägga över skuld på mig och han visar också upp samma gråtmilda självömkande ånger efteråt, som om jag ska skämmas för att jag blir arg när jag inget gjort.
Sanna: Nej han litar nog inte på att jag är säker på att jag vill detta. Medan jag vet att jag vill men inte är säker på att det kommer att gå. Men jag vänder mig mot att jag ska behöva hålla på om be om ursäkt fortfarande, för det jag gjorde för 1½ år sen. Om han har valt att vara med mig trots det är det också hans uppgift att kunna förlåta det och lägga bakom. Inte kräva av mig att jag ska skämmas fortf eller ta upp det i tid och otid. Kanske menar du bara att det är så han agerar, inte att det är ok?
Inte så lessna: Jag gör faktiskt ingen enorm sak av det. Men det är ju också så att det är oroväckande i sig att jag inte gör det. Att jag är så van vid att det är så han beter sig. Andra reagerar starkare än jag. Som princip tycker jag att det är allt annat än ok att man rotar runt i sin partners saker och inte kan låta henne/honom ha sitt privata ifred.
Slutklämmen på din kommentar fattade jag inte riktigt.
Caroline: Ja, jag känner mig begränsad. Samtidigt som jag absolut inte har nåt att dölja så beter jag ju mig som om jag hade det om jag börjar bära runt på min mobil, logga ut från facebook när jag lämnar rummet etc. Bara för att han inte ska snoka i det som är mitt.
Och ja, han märkte nåt. Jag är förvirrad och förundrad av det jag känner för Siluettmannen och även om jag inte har gjort nåt, eller ska, så finns ju känslorna. Och även om jag inte kan rå för dem så sårar de honom.
Lyckliga hon, menar absolut att det är så han agerar men det är enligt mig inte ett dugg okey handlande.
Men jag hoppas ni får till det så att båda får ut det ni båda vill ha av ert förhållande.
Kram.
Jag förstår inte varför du köpr att han inte läser din blogg....
När han så lättvint kunde gå igenom dina sms vid plötslig misstro, varför skulle ha lämna din blogg ifred?
Nej.
Sanna: då var det som jag trodde. Ja, hoppas gör jag med. Men tron är det just i dagsläget lite sämre med. Jag känner mig spänd och irriterad och orkeslös inför hela projektet. Vill vara ensam med barnen.
Anonym: Jag vet varken ut eller in, har vänt och vridit på detta så länge och frågat honom både argt och snällt utan att få annat än ett envist nekande svar. Jag vet nu att han har läsare som skvallrar. Om det han även läser själv vet jag inte och på nåt sätt spelar det ingen roll längre.
Nej jag tycker du ska skita i alla dessa kommentatorer du har som övertygar dig eller försöker om att han läser. Du har väl redan konstaterat att du behöver skriva och i ärlighetens namn så tror jag att han hade ältat mer och oftare om han läste, han kan inte svälja saker, vara tyst, det vet du väl sedan tidigare.
Caroline: Det är precis så jag tänker. Han får veta vad jag skriver på ena eller andra sättet men jag orkar inte bry mig om det. Jag måte skriva och det vore att ge skvallerbyttorna rätt om jag slutade. Så roligt ska de inte få.
Skicka en kommentar