Håller jag igen?
Är jag rädd för att känna efter och
släppa fram min längtan?
Är det fegt att nöja sig
eller är det modigt att satsa på det man har?
Våga tro att det kan bli bra
att det kan ge mig allt jag vill
eller
Våga titta efter nåt annat
Våga längta
Våga känna och riskera nåt
Det är helg nu och
jag längtar efter mina barn
men också efter nåt mer
Inte bara lugn sås
3 kommentarer:
Dina senaste bloggar har varit väldigt starka och viktiga. Har velat skriva något men kännt att det jag vill skriva blir alldeles för mycket, och därför låtit bli.
Jag funderar på om det kan vara så att nu när du till slut kännt att det här är vad du vill. Kommit till ro med det, då kanske en del av dig får instängdhetskänslor. Att det inte längre finns något annat alternativ, och att andra drömmar nu inte längre finns där som en utväg.
Detär inte fegt att nöja sig, satsat på det man har, om man tycker att det man har är bra.
Tänk på att att alla förhållanden så småningom blir vardag, och att det där nyförälskade pirrstadiet inte längre finns. Om man hela tiden söker det, då kommer man aldrig att kunna bestå i ett riktigt långt förhållande.
Se det där andra som viktigare! Det trygga fina och självklara.
Och visst går det att få pirrga känslor igen. Men det kaske krävs lite mer än i nyförälskad-stadiet!
Det är fegt att satsa på det man har om man inte tänker göra det fullt ut. Det är modigt om man gör det och ger sig hän, ett sant och ärligt försök långt ut i fingerspetsarna.
Jag hoppas att du kan känna hur du ska göra, för att inte skada honom och den tro han hinner bygga upp under tiden ni har en välartad relation. Du kan bli för svår att följa. Då är det nog som att tigga om fler trasselsaker, mer oro, fler frågor och mer ält.
L och Caroline: Vad bra ni är! Jag är tacksam över att få era funderingar. Det hjälper mig att sortera bland mina spretiga tankar.
Vi har pratat om det nu, Mannen och jag och även om ingången i det samtalet var dålig så var det mestadels ett bra samtal. jag är glad för det och känner mig åtminstone till en del förstådd.
Han kör dock skuldknepet: jag borde ha berättat direkt så hade han inte "behövt" snoka.
Sen håller jag med om att det är fegt att stanna i en relation utan att satsa på den. Ska jag vara kvar måste jag vara här med hela mig. Inte snegla åt andra. Och det var ju det jag ville. Jag ville inte att detta skulle hända, utan blev både förvånad och lite skrämd när jag kände hur det var.
Jag vet just nu inte vad jag ska göra. Vilket betyder att jag inte gör nånting.
Skicka en kommentar