Det känns bra att en ny månad börjar nu
Jag är pigg idag och redo för den här veckan
Jobbet och barnen i fokus
Och mina vänner! Jag får så många mail nu,
jag är alldeles tagen av allt stöd och all värme
Fina, fina ni!
Jag tänker att jag vill vara vän med Mannen,
jag vill verkligen det, men
inte på vilket sätt som helst
Jag håller fast vid att jag inte vill vara hans
terapeut och att jag inte orkar fler samtal
om allt trasigt som hänt mellan oss
Den måste bygga på nåt annat,
den dära vänskapen,
om jag ska vilja vara med
Det är en befrielse att kunna tänka så
Jag kan tacka nej!
En vän skrev en så klok sak i ett mail
(jag lånar detta P, hoppas det är ok)
jag känner igen.
i det du berättar.
gud, vad jag känner igen.
en sorts rubbad bekvämlighet,
handlar det om, tror jag.
och vad man inte fattar,
när man sitter i skiten,
är hur fruktansvärt obekväm och skavig
(åt alla håll)
den där "bekväma" sitsen är.
och hur dåligt man eg mår.
sämre än man begriper, oftast.
eftersom man är van vid att må skit och
vara rädd och defensiv och känna sig
halvkvävd.
man vet liksom inte bättre.
Det är vackert och prick på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar