29 november 2010

Livet, liksom

... pågår och jag glömmer uppdatera
Kanske är det som det gamla talesättet att
hälsan tiger still?

Jäklar vad tyst jag borde vara iså fall!
För jag mår så himla bra och är så tillfreds
Det sjunker in lite i taget
att jag är på andra sidan, att jag tagit mig ut
att mina barn mår bra, inte trots utan tack vare
Och såklart: att Min älskade finns och fyller mig med
ljus värme och kärlek

Jag träffade hans barn i torsdags, det var mysigt och
bara lite pirrigt
Vi åt middag och småkakor som hans dotter bakat
och pratade
Allt kändes lätt och vardagligt

Jag sov över och vi jobbade hemma i fredags
Hånglade mycket och jobbade lite
Det skulle räcka för en hel helg och lite till
men det gjorde det ändå inte
För nu längtar jag så jag kan gå av på mitten

Jag skriver om mitt liv med Exmannen nu
I annan form, utan läsare
Allt måste ut ur mig
Allt jag vande mig vid och inte ville se
Allt jag inte fattade att jag inte behövde stå ut med

Aldrig mer ska jag tysta ner min magkänsla!

5 kommentarer:

Anna sa...

Du är inte utan läsare... är här, förundrad över att han fanns där just då och att det passade er just då. Att pusselbitarna så "okärvt" föll i varandra... Magkänslan borde fler följa många gånger....din borde väl funnits där länge.....eller öppnade han din dörr?? Kram

Fortfarande lycklig sa...

Anna: jag föstår inte riktigt din kommentar... Vilken "han" menar du?

Magkänslan om att det var fel på min och Exmannens relation har funnits länge ja. I flera år. Redan tidigt, första året vi var ihop, händer saker som jag inte vborde blundat för. Det ska inte ske igen, sådant blundande.

Kram

Anna sa...

Han=Din nya kärlek/Kram

Anonym sa...

Det riktigt sprudlar om dig och det är bara så härligt att läsa om allt detta som händer dig nu! Underbart.

Alla kramar från K

Fortfarande lycklig sa...

Anna: då fattar jag. Jag är också förvånad - lyckligt förvånad - över hur lätt vi la oss tillrätta bredvid varandra. Vi gör varandra trygglyckliga och harmoniska och det är fan det bästa som finns!

Sen tror jag att det kan gå väldigt snabbt när man inte är 20 längre. Man vet vem man är och vad man vill (och inte vill) och kan verbalisera det. Vi mailade intensivt med varandra i tio dagar innan vi sågs och testade om det var mer än vänskap och där la vi grunden till mycket. Han är det bästa som hänt och jag vet bestämt att han inte kommer att göra mig illa på det sätt som andra gjort.

K: Livet är underbart och jag är så lycklig! Äntligen!!! Alla kramarna till dig, bästa du!