Jag fick en kruka timjan av Exmannen för nån månad sen
En såndär finkruka och i den låg två målade stenar:
Älskar och För evigt
Jag blev glad även om de där stenarna kändes lite
märkliga, i sammanhanget
När han var här i helgen och hämtade saker som var hans
ville han ha tillbaka den där krukan och stenarna
Eftersom det var en kärlekspresent och jag
ju inte ville ha hans kärlek längre
Jag hade inget som helst problem med att ge honom
krukan och stenarna, men jag funderar ändå
på själva tilltaget att be att få tillbaka saker
som man har gett bort
Jag har aldrig gjort det själv
En gåva är en gåva och mottagaren får göra vad han
eller hon vill med den, tycker jag
Men tydligen är vi olika där
7 kommentarer:
Inte ok. En gåva är en gåva. Och lägger man så stor betydelse som han tycks göra vid en kruka med några stenar i så har man prioriteringsproblem. Vad kommer näst? "Det, det och det halsbandet var en kärleksgåva, så dem vill jag ha tillbaka. Och den blå blusen. Och Håkan Hellströms senaste."
Man får nog se det som något annat än att ta tillbaka en gåva. Han kanske såg den, krukan, och mindes stenarna och budskapet och plötsligt kanske det kändes fel, att de skulle ligga där. Jag hade kunnat känna samma. Det går inte att ta tillbaka orden: Jag älskar dig, men det går att ta tillbaka två stenar.
Det var ju en present, men det kändes nog inte så fint att ha gett den, lite naivt.
Jo, kan lite förstå varför han gjorde så... Därmed inte sagt att man ska ta tillbaka en present man givit någon.
Jag skulle kanske känt mig lite förnedrad. När han gav dig presenten var det en kärleksgåva, och han inser väl nu att du redan då visste att du skulle lämna honom. Hela händelsen blir lite fel.
Du har väl inte handlat helt korrekt gentemot honom heller, i hans tycke, så att uppröras över detta kanske du inte borde.
Men rent generellt är det inte fint att ta tillbaka en gåva. Det håller jag med om.
Jag hade kanske tagit de där två stenarna i krukan och lite demonstrativt slängt dem i soporna om jag känt mig sårad och sviken. Annars är det väl förlovnings- och vigselringarna man lämnar tillbaka? Lämnar, inte tar. Eller åtminstone är det så jag och mina ex har gjort. Stolpskottet fick tillbaka läderhalsbandet han gav mig...
Vad är det att fundera över och tycka är konstigt med det? Kan förstå honom precis!´Och jag tror du fattar mycket väl. Det är nog ingen risk att han sen går igenom varenda pryl han gett dig i gåva och sen vill ha tillbaks dom. Se just denna händelse som symbolisk. Särskilt eftersom du vet vad som stod på stenarna.
Han visar tydligt att han ångrar att han gav dig sin kärlek. Och det kan han väl få tycka och känna och också visa på detta viset.
Barnsligt kan tyckas. Men alla är inte lika vuxet rationella när det blivit djupt sårade och besvikna.
Jo, jag kan förstå att han kände att den där krukan och ffa stenarna blev en plågsam påminnelse om hur det var - att han älskade i monolog som han äger. Men att ta tillbaka... det är inte det att jag kommer att sakna dem eller tror att han kommer att gå igenom mitt hem efter fler saker att ta tillbaka, men jag skulle själv aldrig göra så. Tror jag. En gåva är en gåva.
Vad bra, då är du en bättre människa än han.
Eller också skulle du kunna känna för att göra samma sak i hans situation men sen inte genomföra det för att du har en mognare moral. Och för att princip coh stolthet skulle har större prio än att visa det du kände.
nej, det behöver inte vara något av det men jag tror det var någon vis man som sa en gång att om mnan inte kan ta emot en present, vem tillhör den då?
Om man tänker så, vare sig det gäller kärlek eller hat eller nåt annat som man ger till en människa, så är det inte helt omöjligt att vara både en person som tar/inte tar emot och en som ger/tar tillbaks.
Skicka en kommentar