Åh jag orkar inte!
Nu radar mailen från Mannen upp sig i min inbox
Hur illa jag har behandlat honom
och att han inte tänker vara min vän om jag
fortsätter
Jag ber om ursäkt, mer uppriktiga ursäkter står inte
att finna
men det räcker inte
Jag vet inte vad han vill att jag göra
Mailen är underförstått hotfulla och jag blir så trött
att jag knappt orkar läsa dem
Han fortsätter älta och han vill fortsätta
kontrollera mitt liv
Ändå svarar jag tålmodigt och så vänligt jag kan
Borde jag bita ifrån mer?
För min egen skull - ja det borde jag
Men jag orkar inte kriga mer
4 kommentarer:
Ja du ska bita ifrån
Det är över, slut och ältandet har ingen plats nu och behöver inte ta plats.
Det som ska fokuseras på nu är barnet och dess framtid.
Man behöver inte bestämma NU om man ska vara vänner eller inte,sånt tar tid att landa i om någon är sårad.
Så det kommer komma senare.
Så JO, bit ifrån och säg att det gamla ska vi inte älta, vi ska prata om det kommande, om barnets trygghet och separation.
Kram till dig från M
Nej, älta gammalt nu är inte bra. Det är viktigt att se framåt och försöka ha en bra föräldrarelation. Kompisar kanske inte är bra att vara just nu, då du slutade älska men inte han. Det blir en väldig obalans i en sådan vänskap...
Sen kan jag förståatt han är ledsen och besviken. Ni separerade, sen valde du att komma tillbaka. Han tog tillbaka dig. Under den här tiden kanske han känner att du har "använt" honom för att hitta dig själv och klara av att gå vidare. Jag kan förstå den bitterheten han måste känna. Han har förlorat ett år (eller mer?). Tid som han kunde ha använt till att hitta sig själv och gå vidare. Nu står han där du var för ett år sedan, och måste bearbeta sorgen på egen hand. Du är klar och har gått vidare, men det är inte han.
Kanske ok att han får vara arg och ledsen nu, och kanske kan du ställa upp på det? Han fanns ju för dig när du behövde inte visste hur du ville ha det.
Du ska givetvis inte göra något som får dig att må dåligt och inte låta honom kontrollera ditt liv.
Kanske bara tänka på att han inte har samma styrka som du har nu.
Sluta svara på dem. Han tycks tro att ett vänskapsförhållande ska vara precis som att vara gift fast man inte bor ihop längre... Med andra ord, han tänker fortsätta som han gjort de senaste två åren. Gnäll, gnäll, gräva, älta.
Satsa på att "bara" vara kompisar istället. Samarbeta och umgås ytligt och hövligt när dottern är involverad. Mer än så behöver man faktiskt inte umgås med en fd. make. Speciellt inte som ni redan har delat boende så de flesta sådana detaljer är redan klara...
Jag håller med er! Och har sagt ungefär så till honom. Nu är vi inte ett par längre och det är inte mitt ansvar att lappa ihop honom. Jag vill loss och det finns andra som gör det terapeutiska arbetet mycket bättre än ett ex.
L, jag förstår hur du menar, och jag tror att det är så han känner - att jag har utnyttjat honom, att jag stannade tills jag var helt flygg och sen stack jag och lämnade honom ensam, att han får komma över oss på egen hand. Så är det ju, på ett sätt, förutom att jag inte tänkt så medvetet eller cyniskt. Men när det är den enes beslut och det växer fram under lång tid så är ju den som lämnar färdig med relationen i det ögonblicket då det tar slut.
Kram till er!
Skicka en kommentar