8 november 2010

Såhär var det

Jag förstår att jag uttryckte mig oklart om
varför jag berättade om De vackra händerna
redan nu

Det var såhär:
Exmannen undrade varför jag inte hade varit på Facebook
på hela helgen
Vad hade jag gjort?
Jag ville inte svara, tyckte inte att han hade med det att göra
så jag sa att jag gjort lite allt möjligt
Då kontrade han med att jag var patetisk om jag inte
berättade som det var nu när jag hade chansen
(dvs när han ställde en kontrollerande fråga)

Väl medveten om att jag skulle såra honom och att han
skulle tycka att det var patetiskt (det också) att träffa någon
så snabbt efter att det tog slut
Tyckte jag ändå att det kändes bäst att berätta
(och eftersom jag är patetisk oavsett
så spelar det ju ingen roll)

Så var det
Det var därför jag berättade

Jag vet att det har gått snabbt
Jag vet att det är "fel" enligt manualen
Men det känns vackert och rätt och
jag kan inte tacka nej till allt detta bara för att det
kommer fel i tid
Livet händer nu och vi har bara ett
Jag har väntat länge nog

7 kommentarer:

Anonym sa...

Lev ditt liv, fina kvinna! Och var stark i det! Det finns ingen anledning till nåt annat.

Anonym sa...

Säger som ovan:

Lev livet

Lev idag, imorrn kan det vara försent

Det som går snabbt kan bli väldigt bra lika som för sakta kan bli dåligt.

Du behöver få leva upp och gör så!!

Kram M

Anna sa...

Ja nog har det gått fort alltid även om man inte kan styra vad kärleken gör med oss. Men hade det varit ombytta roller så hade du nog reagerat likadant och haft samma tankar som han har nu. Sedan är det nog synd att detta kom så snabbt, för det brukar aldrig vara bra att gå från den ena till den andra.... Ta det lugnt i den nya relationen nu, för du har väl knappt hunnit landa i din egna nya roll, med barnen och dig själv. Kram

Fortfarande lycklig sa...

Anonym och M: Jag lever! Det är mitt liv och jag vill ha det såhär. Det gör mig ledsen att han håller på som han gör, för det skulle han göra oavsett om jag är på väg in i nåt nytt eller inte.

Anna: Ja, det har gått fort, det vet jag. Om jag fick styra världen skulle exakt detta hända men om ett tag. Men det får jag inte och vad gör jag då? Hoppar av eller bejakar? Jag väljer att bejaka.

Jag hör olyckskorparna kraxa och jag vet om alla faror, vi vet. Så vi tar det lugnt. Eftersom vi båda har barn blir det en långsam rörelse.

Och landad är jag. I mina egna känslor eftersom det var ett utdraget avslut med Exmannen. Och i mitt egna hem med barnen eftersom jag bott ensam med dem i nästan två år. Så förändringen i vardagen är inte så stor.

Kram till er alla!

Caroline sa...

Jag tycker nog inte det finns något för snabbt och för långsamt, och inte heller att olyckskorpar kan anses ha varken rätt eller fel i frågan. Förhållanden går i kras av olika anledningar vid olika tider efter olika långa relationer. Att vänta är ingen garanti.

Men jag tycker nog ni ska sluta ett tag att fråga varandra vad ni gör. Men jag förstår att det kan ha blivit så att han frågat dig och att det blir konstigt att inte svara, alls. Ett universalsvar som går ut på att ni kanske ska vänta med sådana frågor och svar kanske går att fundera ut. Jag tror det drar mindre energi från er båda.

Att vara artig i föräldrasamarbetet behöver inte betyda att man frågar varesig hur mår du eller vad har du gjort i helgen.

L sa...

Det är fint att du känner dig lycklig och har någon som värmer dig. Det är du självklart värd.
Jag undrar bara, har du inte varit kär i denne man ganska länge?
De vackra händerna kan jag minnas att du skrivit en del om.
Jag tror din exman känner att det samma hände förra gången ni skulle bryta upp. Du väntade tills du hade någon annan på gång, och han kanske känner att du gör på samma vis nu. Vilket nog skulle få de flesta att känna sig svikna.
Hur det nu än har gått till skall du givetvis inte säga nej till något som känns rätt.
Hoppas det går bra för er!
Kram!

Fortfarande lycklig sa...

Caroline: Jag tycker som du (som så ofta). Det finns såklart inte nån optimal tid som ska passera innan man träffar någon ny. Nu hände detta snabbt och då är det så.

Och nej, vi ska nog inte fråga varann så mycket, och framför allt inte förhöra varann om vad vi har gjort och med vem. Ska såna frågor ställas ska det vara av genuin och välvillig nyfikenhet och inte för att kontrollera. Och man ska kunna ta svaret, vilket det än blir. Så länge man inte kan det är det bättre att låta bli att fråga.

L: Nej, jag har inte varit kär i denna man länge. Han har vackra händer och det har jag skrivit om, och det kallar jag honom för sen dess, men det betyder inte att jag blev kär i honom redan då.

Däremot förstår jag såklart att Exmannen är ledsen och besviken för att det tog slut och även för att jag långsam med att inse att jag inte älskar honom längre. Jag var så inställd på att det skulle vara vi att jag inte fattade att det var över. Under tiden sårade jag honom. Det är jag ledsen för.

Kram!