Vi låg i sängen. Han med sin bok, jag med min.
Jag la boken på magen och lutade mig mot honom.
Ville kela lite. Sådär utan plan.
(man måste väl inte alltid ha en plan?)
Han reagerade inte. Läste bara vidare.
Jag kysste honom, pussade hans öra och
stoppade in en hand under täcket för att smeka
hans mage.
Han reagerade inte. Läste bara vidare.
Jag vände mig bort.
La undan min bok.
Dags att sova.
Inte gråta.
Men det gick förstås inte och
han märkte ju såklart och
sen låg vi vakna länge och pratade
om vad det är som händer.
Varför är det så att han blir avmätt och kall
när jag är mer trygg och sugen på mys?
För att min sexlust är så stukad och
förvirrad av allt som hänt.
Att den inte klarar krav och planering.
(Har den nånsin gjort det? Ska den det?)
Straffar han mig nu?
Nu när han märker att det är lugnt
att jag är här.
Är det min tur nu?
Att få känna hur det är att vara oönskad i sin
kärlek?
Nej, inte medvetet såklart.
2 kommentarer:
Dålig självkänsla, rädsla för att ge sig hän (och bli avvisad), skräck för sina egna känslor.
Vänlighet, bestämdhet och tålamod.
Vi har pratat massor detta. Om hans omedvetna behov av att nita till mig, få mig att känna hur det känns att inte vara önskad. Och vad det är som händer med mig när han är klängig och "needy" - att jag inte kan hantera det.
Skicka en kommentar