Jag har hjärtklappning.
Inte för att jag cyklat hem från Mannen
i hällregn
Inte för att jag lyft ner
en tung låda från vinden.
Utan bara sådär.
När jag sitter vid min dator och
skriver.
När jag ligger i soffan med katten
på magen.
Så klappar hjärtat fortare än de där 52
slagen i minuten som är min
vilopuls.
Ja, jag har mätt.
För jag blev så stressad av det.
Kanske beror det på
att jag snart ska göra ett nytt cellprov
För att det första visade sådana
förändringar som inte ska finnas.
Förändring är ofta bra.
Men inte såna här.
Tydligen.
Jag är inte hypokondriskt lagd
Har aldrig varit.
Jag är en o-orolig sort när det kommer till
sjukdomar och skador.
Men detta.
5 kommentarer:
Å jag förstår, så stressande. Ovissheten, väntan. Det är som att det inte går att bli lugn, sluta tänka, släppa. Hoppas att testtiden är snart och att provsvaret är snabbt och inte visar på några problem! kram
Oj, vännen. Förstår att du är orolig. Det där ÄR den slags förändringar man inte vill ha. Förhoppningsvis är de inget att oroa sig för och slutar bara i en stor lättad utandning. Men jag håller tummarna för dig och skickar stor varm kram.
Håller med övriga.
Dessutom är även jag i samma sits som du fast mitt andra test visade ännu en gång "fel" svar så nu är det snart dags för ännu en koll. :S
Åh, förstår din oro.
Jag hade "förändringar" på livmodertappen för några år sedan, och gick där och våndades innan jag fick veta att det inte var någon fara.
Styrkekram!!
Tack alla fina för ert stöd! Det känns mycket bättre nu när det är gjort. Jag tror att jag behövde noja och våndas lite, jag är så jävla praktisk och o-orolig annars, när det gäller hälsan. Kram till er!
Skicka en kommentar