Stubborn
Det är ett ord som ofta kommer för mig när jag tänker
på killar i min omgivning.
Deras sätt att förhålla sig till sig
själva och andra - varandra.
Om några dagar ska jag, Mannen och några vänner,
bland dem Tonträffdalen,
åka iväg några dagar tillsammans.
Umgås, festa, lyssna på musik
tillsammans.
Det är hur lätt som helst
nu
att hon ska med.
När jag tänker på det
på vår resa och hur mycket jag ser fram
emot den
Bland annat tack vare henne
Och absolut inte trots
Då funderar jag på varför inte
Mannen och Barista kunde
bli vänner lika lätt.
En helt öppen fundering.
Är det.
Är det jag och hon som personer som
är förklaringen att vi
klickar i så mycket?
Är det att vi är tjejer?
Är det att Mannen banade väg?
De hade inte nåt klick (tvärtom)
De är män
Jag banade inte väg, kanske?
Undrar.
2 kommentarer:
Skönt att få nya vänner. Det får man så sällan. Hoppas ni kan hitta en relation som är stark utan mannen.
Jag känner väldigt mycket för en av min sambos vänner. Hon är nog egentligen mest vän med hans ex. Jag vågar inte riktigt närma mig en relation, även om jag känner mig stor och stark med henne. Men jag skulle vilja.
Det är sant, nya vänner får man sällan. När jag var trettio trodde jag att jag aldrig skulle få en ny vän mer i hela livet. Nu vet jag bättre. Min relation till Tonträffdalen är ännu så länge rätt så trevande, men den är innerlig och glad. Hon är en verklig fin person. Och rolig att vara med.
Vad är det som hindrar dig från att närma dig den kvinna du skriver om? Att känna sig stor och stark med någon är för övrigt ett väldigt vackert sätt att beskriva vänskap.
Skicka en kommentar