Män

Jag är trött på män.

Sådär i allmänhet litegrann.

De gångna... vad-är-det snart tre
åren.
Och allt som har hänt har gjort mig
mätt på killar och deras sätt att tänka och
förhålla sig.

Många gånger förut i livet har jag tyckt att
det är lite svårt att komma tjejer nära
Lära känna nya tjejer inte minst.
Killar däremot
har känts enklare.

Nu är det sannerligen tjejer jag helst
är med
lär känna
kommer nära
öppnar mig för

Jag är trött på prat om
mitt underliv
mina sexuella
drömmar
mina erfarenheter av ditten och datten
med killar.

Och jag är trött på människor som är på låtsas.
Som inte finns där jämt.
Som man inte kan lita på
svarar i telefon eller
ringer tillbaka
Som man inte kan ringa hemma för då...
Som man inte får lov att ringa själv för då...

Jag vill ha verklighet runt mig.
Här och nu i form av ögon eller i alla fall
röst.
Och inga frågor om sånt
jag inte vill prata om.