Jag kommer på mig själv med att tänka att jag verkligen inte gillar Linda Haglund. Varför inte? Hon är kaxig och sig själv nog och verkar dessutom ganska skärpt. Alltså borde jag gilla henne. Vad är det då som provocerar mig?
Jag skäms alltid lite när jag retar mig på tjejer och tycker att männen i sammanhanget verkar trevligare och roligare. Män har generellt många fler accepterade sätt att vara på. De kan vara både kaxiga och ödmjuka, stora i käften eller mer försiktiga. Skrytsamma män funkar, kvinnor som brer ut sig om sig själva gör det inte. Det är orättvist.
Män som slarvar runt och är allmänt oansvariga funkar också, både under tiden de håller på och efter, när de samlar ihop sig och försöker bete sig mer moget och skriver låtar om att de reser sig igen, när de blir mysfyllon som står i teve och lagar mat och talar tårögt om att de försöker vara pappa igen - efter att ha supit bort närheten till barnen. Skulle en kvinna komma undan med det? Knappast. Vem vill se Kikki Danielsson sjunga låtar om att vara nykter alkis?
Nä, inte jag heller. Och jag skäms.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar