Wiiihi, det är fredag! Jag älskar fredagar, har alltid gjort. Fredag eftermiddag är som våren: full av löften om tid och roligheter. Början på något. Och oavsett vad detta något är så har det ännu inte hänt och man kan längta lite. Fredag är en optimistisk dag. Eller som Eva Dahlgren sa en gång: jag tar alltid ut glädjen i förskott, för på så vis får jag alltid vara glad åtminstone en gång. Jag gillar det!
Och jag tycker om att jag numera är glad nästan alla dagar och framför allt att jag kan njuta av fredagar. Att helg och ledighet är fint oavsett om det är barnhelg eller vuxenhelg. Att jag längtar efter honom, men inte så att det gör ont och känns halvt. Och att det inte är som förr, i det gamla livet, att helg är = mer tid att tjafsa och bråka och nöta. Förhoppningar och längtor som sällan blev verklighet, av tusen olika skäl. För att de var orealistiska, för att vi inte ville samma saker, för att vi inte orkade och till slut för att i alla fall jag struntade i att ens försöka.
Nu-livet är fullt av vilja och ork, försök och lyckanden. Fredag som lördag som-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar