18 april 2012

Mitt ansvar och ditt

Ansvar. En sak till vill jag säga om det. Det handlar om skillnaden mellan att ta ansvar för sig själv och att ta ansvar för alla andra. Låt mig förklara!

Jag är väldigt "bra" på att ta ansvar för att alla andra har det bra och trivs, dvs jag går ständigt runt och pejlar och tolkar och läser in. Och jag tar lätt på mig skuld om någon verkar sur, ledsen eller besvärad. Ser det som min uppgift att göra bra och ta bort obehaget. Och får dåligt samvete om/när det inte går. Detta tar en himla massa energi, vilket bland annat leder till att jag får mindre ork över att ta ansvar för mig.

På jobbet har jag blivit bättre på att inte vara så hänsynsfull jämt och att inte tacka ja till allt, utan säga ifrån mer. Säga Nej, det där är inte mitt ansvar eller Nej, det där gör inte jag, för det intresserar inte mig/kan jag inget om/hinner jag inte. 

Privat har jag fortfarande svårt att inte ta på mig att se till att alla har det bra. Eller i alla fall notera det som verkar vara fel. Och känna skuld.

Samtidigt är det centralt både för mig och för vad jag försöker lära mina barn att man inte kan lägga över ansvaret för sitt eget liv och mående på någon annan. Det är inte min uppgift att fylla min pojkväns eller mina barns liv med innehåll, det kan bara de själva göra. Däremot är jag mer än gärna en del av det innehållet. Det är en viktig skillnad.

I mina samtal med Yngstan är det en ständigt återkommande punkt, dels för att hon är liten fortfarande och dels för att hennes pappa ju har en tendens (underdrift) att tycka att det är andras (min, förut) uppgift att fylla hans liv med lycka och se till att hans drömmar och önskningar går i uppfyllelse. Och i det avseendet har äpplet fallit nära trädet - hon har lätt att agera utifrån sin pappas världsbild och det vill jag ta henne ur. Att ta makt över sig själv är en jätteviktig förutsättning fär att må bra och vara glad. Men det betyder så klart inte att man blir (ut)lämnad till bara sig själv! Vi är tillsammans i livet - jag, hon och de andra i den stora familjen.

Inga kommentarer: