Det är knappt att jag vågar säga det högt. Kanske tror jag inte på det förrän det verkligen händer, en helg om ca en månad. Men det ser ut som att mitt äldsta barn ska flytta hemifrån nu, till en central andrahandslägenhet tillsammans med en kompis. Jag håller de båda tummar jag har, hårt och bestämt, för att allt går vägen. Missförstå mig inte nu: mitt barn är en fin person och det är inte plågsamt i sig att hen bor hemma, men det är osunt eftersom hen är gammal nog att ha ett eget boende och ett mer självständigt liv. Man ska inte bo med mamma (eller pappa) när man är vuxen.
Igår pratade vi lite om möbler, vad hen behöver få med sig hemifrån och hur det ser ut dit hen ska flytta. Grejer ska letas fram på vinden och lådor ska packas.
Jag känner ett litet sting av separationsångest, men det är litet. Jag är ingen kycklingmamma, har aldrig varit, och jag vet att hen kommer att klara sig fint. Det är dags nu. Hen är redo. Jag är redo. Nu börjar en ny tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar