Jag röjer lite på vinden och i mina garderober. Packar två pappkassar fulla med kläder som jag bestämmer mig för att kasta bort. Eller inte kasta så klart, utan lämna till Myrorna. Kläder påminner om specifika saker, som t ex kjolen jag hade på mig när jag var otrogen med Rocky. Den vill jag inte ha kvar, den åker i påsen. Liksom klänningen som mitt ex köpte till mig för att han tyckte att jag skulle vara fin i den och som jag sedan själv fick betala. Och aldrig tyckte om. Fast det var inte för att jag själv fick betala den, utan för att den är sydd i nåt syntetiskt material som gör att den klättrar på benen när jag har strumpbyxor. Men så klart påminner den mig också om en sak som jag tyckte illa om: exets egenhet att komma med presenter och sedan tycka att vi ska dela på kostnaden. I påsen hamnar också ett par konstiga kjolar som jag köpte när jag hade gått upp i vikt för att jag var ledsen och tröståt, och under en vinter inte fick på mig mina jeans.
Det är så lätt att så här i efterhand koppla samman vilka kläder som tillkommit i min garderob och vilken fas i livet jag varit. Den sökande och vilsna syns, liksom den trygga och lyckliga. Den balanserade, i fas med sig själv på både in och utsida, står bredvid en rädd person som gömmer sig i stora tröjor och tokroliga kjolar.
Jeans som bara suttit bra i perioder av svält och träningsnarkomani åker också ut. Jag vill inte se dem och påminnas om att jag har haft dem på mig. Vill inte lockas av att kanske igen. Vill vila i den jag är nu, som är sundare än när jag var smalare. Jag vill tycka om mig själv så som jag är när allt i livet inte handlar om att väga så lite som möjligt. Inte gå omkring och tro att det skulle vara bättre om bara-.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar