Jag känner mig rastlös idag, trött och rastlös på samma gång och det är den absolut sämsta kombon. Jag får inget gjort för vill bara göra annat än den jag just ska. Dagen kallas klämdag och för mig betyder det jobba hemma, jobba undan, hinna med en del inte så akuta saker som blivit liggande. Hinna ikapp mig själv. Men resultatet är povert, jag känner mig mer efter än jag gjorde igår. Eftermiddagen kommer, och med den en längtan efter vuxenhelg, sovmorgon och sex. Men vad jag tjatar om det idag då.
Sex är en varannan vecka-grej numera och jag tycker inte om det. Jag vill varje vecka. Inte precis varje dag kanske, men jag vill i alla fall inte ha det här tempot. Jag vill också mer än han, oftare, och det är nytt och konstigt för mig. Ovant. Så har det aldrig varit förut. Det är också frustrerande och jag blir ofta ledsen, känner mig dum och klängig. Men jag vet också att det är som det är med lust, den kan aldrig, aldrig tjatas eller hundögas fram. Tjat är det mest avtändande som finns. Och ett upphov till ledsenhet hos båda.
Jag gråter i kudden och skäms över att jag inte kan låta bli. Och över att jag inte får ur mig orden. Jag vill ju inte anklaga honom! Så av rädsla för att ändå bli anklagande, gnällig, låser jag mig. Stänger ute fast jag inte vill. Fast jag längtar så att kroppen skriker efter att vara nära, på alla sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar