7 maj 2012

I drömmarnas land

Måndag morgon är ibland nåt krispigt och nytt, en hel vecka ligger framför, ren och orörd, med löften om att mycket ska hinnas med. Roligheter på kö och massor av energi och ork. Men ibland är måndag morgon mer som en baksmälla. Sömnbristgrusiga ögon, en frisyr som skulle gjort Janne Schaffer avundsjuk och en vag känsla av att vara övergiven av livet.

Jag drömde i natt att jag blev ställd till svars av min exman för att jag med hans ord "höll på" med en manlig kollega. När jag bara gav min kollega en bok i födelsedagspresent och vid ett senare tillfälle frågade honom om han gillade den.          

Jag hade inga ord till försvar, eller de kom inte ut ur munnen. De satt fast. Och min exman skällde allt vildare och for ut i helt huvudlösa anklagelser. Som om han triggades av att jag inte svarade. Jag vaknade med värkande mage. Herregud, det var ju så livet såg ut. Jag har inte glömt det, men den där känslan av total maktlöshet, den hade jag nästan glömt.  

Livet nu är så annorlunda. Allt det där är bara onda minnen och jag tänker sällan aktivt på det.

Sen drömde jag att vi hade kick-off på jobbet och att alla skulle simma i en labyrint. Jag kunde crawla och simmade med min löparjacka på.

Ok Freud. Det är bara att hugga in!

Nu ska jag hugga in på dagens arbete.

2 kommentarer:

Caroline sa...

Vilka drömmar! Skönt att livet är annorlunda. Ibland kan man nog behöva börja om med några av ens stora livsval. Hur bor jag? Med vem? Vem arbetar jag med? Vad arbetar jag med? Vad gör jag på fritiden? Hur är jag mot andra? Vems liv lever jag?

Fortfarande lycklig sa...

Jag drömmer ofta och mycket. Fullt av knasiga händelser och människor som inte har med varann att göra. Roligt att försöka förstå sig på.

Och du har rätt i att det finns en poäng med att då och då backa bort en bit och studera sitt liv på håll för att få kläm på om man har det som man vill eller om det finns någon man vill och kan ändra på.