Idag skriver jag jobb. Det är en skön känsla att springa med fingrarna över tangenterna, stanna och tänka på en formulering en stund, radera två ord, skriva vidare...
Det är KBT för mig: Sätt. Dig. Och. Skriv. Vänta inte på att det ska kännas på ett speciellt sätt. För det gör det nästan aldrig. Skapa ramar: slackerpants, kaffe, vinklade persienner. Scrolla fram en ny sida. Börja.
Jag önskar så att jag kunde berätta för er vad jag skriver om, men det går ju inte. Det som har med jobbet att göra måste förbli mitt eget. Jag känner avund ibland, mot de som har o-anonyma bloggar. Man kan skriva om allt då, tänker jag. Men det stämmer ju inte! Om man är offentlig och bryr sig det minsta om sina barn, partner, vänner så måste man tänka sig för. Det vill jag inte, inte mer än jag redan gör vill säga. Så då får det vara såhär. Hemlis-aktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar