Mitt lilla, stora yngsta barn blir allt roligare och lättare att vara med och det blir allt längre mellan utbrotten och de går desutom över fortare, lämnar färre spår. Det händer fortfarande att hon ställer till en scen, men hon fattar redan medan det pågår att hon bär sig illa åt. Det är nytt. Förut var det först efteråt, när ilskan och förtrytsamheten lagt sig, som hon fattade att sådär gör man inte.
När jag läser vad jag själv skriver inser jag att jag för över mina normer på henne och att det finns något potentiellt farligt och självrättfärdigt i det. Dels att jag prackar på henne min uppfattning om hur man beter sig i sociala sammanhang och dels att jag överhuvudtaget lär henne att det finns sätt att vara på och sätt som man bör låta bli att vara på.
Men det är såhär: jag är vän av social hyfs och tycker att det finns en poäng med att vara vänlig och artig och ibland ställa upp på saker som andra vill, för att göra dem glada, även om det inte är ens egen allra högsta önskan just då. Som att hänga med hem till vänner när man hellre skulle stannat hemma. Det handlar inte bara om att hon är för liten för att stanna hemma ensam på kvällen utan också om att vara socialt korrekt. Och ja, jag är i vissa avseenden en borglig vett-och-etikett-typ för jag tycker att man måste lägga bort sina egna prioriteringar och vara social på det sätt som funkar i samhället. Det betyder inte att man måste skratta när en fördomsfull släkting kallar sitt barnbarns pojkvän för svartskalle. Till exempel. Man ska markera mot sådant, absolut.
Jag tycker att det är att göra sina barn en björntjänst att inte lära dem att de inte kan vara i centrum hela livet, att de måste anpassa sig. Både till andra människor och till de normer och konventioner som råder i samhället. Man kan inte ta med sitt ego hem till andra och bete sig precis som man själv vill. Det som är charmigt när man är tre år och funkar när man är fem är fullkomligt oacceptabelt när man är nio eller elva. Det måste man få lära sig. Sedan kan man välja sina krig och bråka med de normer som man verkligen inte gillar. Som man medvetet vill ändra på, för allas skull och inte bara sin egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar