Exmannen var här igår
för att dela upp våra gemensamma julsaker
Det var inget roligt möte
Han skulle kommit redan i lördags, men då struntade han
i det och åkte till Tonträffdalen istället
Helt ok
Om han bara hade meddelat mig
Men igår kom han
Eftersom jag hade ont i ryggen hade jag inte hämtat ner
lådorna från vinden
Hoppades väl att det onda skulle gå över
Han fick för sig att det betydde att jag inte tänkte hämta dem
och att han alltså hade kommit i onödan
vilket ju inte alls var fallet
Han stressade på om hur himla bråttom han hade och
tyckte att jag skulle skynda mig
Sen fick han tag i sin sociala kompetens
och hade i alla fall vett att fråga hur jag mådde
Wow liksom
Vi delade upp sakerna och jag kände bara att jag ville att han
skulle gå så snabbt som möjligt
Vad gjorde han här liksom?
Det väckte en massa funderingar om varför jag stannade
så länge med honom
Allt är nytt nu, fint och annorlunda
Lätt, kärleksfullt, vackert
Hur stod jag ut?
Vad säger det om mig att jag inte vågade ge upp?
Jobbiga tankar en kall måndag
6 kommentarer:
Jag det är vi många som undrar?? Kram
Det kommer nog att kännas bättre sen, när han inte är en påminnelse om dina egna handlingar. Men det kommer nog alltid kännas främmande att du delade så stor del av ditt liv med honom. Men man vet inte bättre, hur ska man kunna? Man får stå ut med sina val och lära sig av dem. Det tror jag att du har gjort. Och han.
Om det var lätt att störa sig på honom tidigare så kommer det nog att vara ännu lättare nu, med den extra tanken att: herreguuud vad nöjd jag ska vara att jag slipper!
Jag tror absolut att ni kommer kunna komma förbi det här och få en rundare och inte så stickig relation, precis lagom för att mötas i dörren vid barnabyte!
Jag tror det är väldigt vanligt att inte bryta upp trots att man kanske borde gjort det för länge sedan. Och det kanske också är bra att man inte allt för lättvindigt bryter upp från långa förhållanden. Allt är inte bra och mycket kan bli bättre om man verkligen kämpar. Ibland går det inte, som i ert fall.
Det verkar som om ni båda har liknande känslor om att ha brutit upp och gått vidare. Att allt känns så mycket ljusare och vackrare jämfört med hur ni hade det i ert förhållande.
Ni har helt enkelt båda hittat rätt och mår väldigt bra av det!
Ja, det är vanligt, ser det runt mig hela tiden: par som borde släppa taget om varandra och gå vidare. Det är sorgligt men man måste sluta älta det. Jag har lärt mig massor om mig själv, hur jag funkar och vad jag vill och inte vill på den här resan. Nu är det så mycket bättre!
Kram
Det är väl lite det som är själva grejen med relationer. Att man hela tiden måste konfrontera sig själv. Och förhålla sig till en annan människa. Man möter sig själv vare sig man vill det eller inte. Och det kan vara både jobbigt och lärorikt och underbart.
Det finns ju dom som aldrig vill möta sig själva så, utan drar så fort det känns instängt eller trist eller konfliktfyllt. Sådana som aldrig går in i relationer överhuvudtaget.
Skönt att du har en ny fin relation nu som du växa i ännu mer men på ett annat sätt än förut.
Jag är inte nån snabb typ när det kommer till relationer. Feg eller lojal det är frågan... men jag gör inte slut i första taget. Men jag GÖR det. Jag har bara blivit lämnad en enda gång och honom tog det lång tid att komma över.
Jag ser det som en självklarhet att man måste våga både fronta sig själv och öppna sitt jag för den andre. Men det bygger på att man tas emot med respekt när man står där naken. Det var min exman inte så himla bra på, om man uttrycker sig försiktigt.
Skicka en kommentar