7 december 2010

Hon, vännen

Jag skrev ett mail till Tonträffdalen
för att berätta att jag nu vet och för att
önska dem lycka till
Hon är ju min vän också

Svaret kom snabbt
En suck av lättnad över att jag inte var arg eller ledsen
och en önskan om fortsatt vänskap
som är hur besvarad som helst
Jag tycker ju så himla mycket om henne!

Sen skrev hon lite om hur det blev
att de inte vågade riktigt först men
att kärleken inte går att hålla tillbaka
och om självklarheten när det känns rätt

Jag kunde skrivit vartenda ord själv
Det är just så det är
Hon beskriver det mycket finare än han,
poetiskt och rent
Men oavsett ordval så är jag glad

Kärleken och vänskapen vann det här kriget
så känns det nu

4 kommentarer:

Caroline sa...

Vad skönt att det blev rätt. Och det går aldrig att planera när det ska kännas rätt och när han eller hon går förbi i ens liv och kanske kan han förstå och acceptera det nu och också att ni båda vet framöver när det är dags att släppa taget, när det man haft som varit fint inte längre är det.

Anonym sa...

Va skönt att läsa och fint att läsa det du skriver <3

Kramar M

Anonym sa...

Så bra! Jag hoppas att alla era negativa bindningar till varandra nu kan släppa och att ni bara får positiva sådana. Att lämna det gamla bakom sig, låta varandra vara som ni är med era brister och önska varandra den bästa kärleken och värmen även om ni själva inte kan vara den som ger det till den andre, bådar ändå gott för en möjlig vänskap i framtiden.

Fortfarande lycklig sa...

Tack för era kommentarer! Jag tror att kärleken kommer när man är vidöppen men inte letar. Då står det plötsligt någon framför en som man ser på med nya ögon.

Jag har defintivt lärt mig att man ska släppa taget när det inte går längre, när man bara för varandra illa och drar fram det sämsta hos varandra. Kärlek ska inte vara jobbigt! Och den man har en relation med ska få en att må bra, inte dåligt.