Vi hade sex
Som alltid med honom var det mjukt och fint
Inga krav och ingen känsla av utsatthet
Bara vackert, massor av lust och kärlek
Sådär som sex var förut
Innan Exmannen
Efteråt började jag gråta
Jag kunde inte sluta, det var så mycket som ville ut
Alla känslor jag känner för min älskade
Den finaste
All sorg över hur Exmannen behandlade mig
Åren av krav, klagomål, saker han fick mig till
Allt jag gick med på, av rädsla, litenhet, vilja att vara till lags
Jag berättar i små skvättar, skammen är tung att bära och jag orkar inte
prata om det
Men jag tror att han förstår
4 kommentarer:
Kära Fortfarande Lycklig, gå in om du inte gjort det redan, på prataomdet.se och läs vad andra skrivit. Det är så oerhört beklämmande läsning och samtidigt så befriande att ett offentligt samtal om de här svåra sakerna börjar komma igång. Stor kram och kurage till dig!! Och god jul! /Läsare som är anonym idag
Tack! Den sajten har jag aldrig varit inne på. Kikade bara lite snabbt nu men kommer att återvända. Det är smärtsamt.
God jul och kram till dig med!
Lyckliga Hon, Vi är fler, förstå det. Jag har själv inte gått in på Prata om det-sajten trots att jag hört om den mycket i media senast. Jag anar redan vad för slags berättelser jag kommer att hitta där. Sådana som din. Sådana som min. Sådans som många andras.
Jag tror så här. Kroppen, din kropp vet vad som känns rätt. När man som kvinna eller för den del man också, inte känner sig respektfullt behandlad i sexuella situationer så vet kroppen det. Men hjärnan och normer i samhället mm kan övertyga dig om att du kanske ändå har fel. Du gör våld på dig själv hur litet och bagatellartat det kan tyckas vara i jämförelse med andra grövre "brott". Det värsta är att man sänker sin självkänsla och det våldet är, eftersom det indoktrineras långsamt och länge i dig värre än värst. Så fast det inte syns några ärr utanpå, så går man omkring och bär på dom, de negativa erfarenheterna.
Jag har följt dig och känt med dig och tror mig ha förstått en del av vad som pågått inom dig. Jag hör till dom som inte tyckt att du skulle försöka vara intim med din Exman och ha sex fast du inte velat, som en del andra har tyckt. För jag har fattat vilken typ av motstånd du måste haft, kanske ibland rent av vämjelse. Din kropp visste och vet vad som känns rätt och fel.
/ En av de där otaliga anonyma
Tack för din fina och kloka kommentar!
Jag tror att du har helt rätt. Kroppen ville inte. Det var ett kompakt NEJ från hela min hud, hela min varelse. Jag var så totalt otänd och ointresserad av allt det där. Det var så tillkämpat. Aldrig mer vill jag att sex ska vara teater, nåt som känns som om man gör det för en publik.
Det jag kämpar med nu är att släppa in. Sänka garden och låta honom komma nära. Det går ganska bra men det är en bit kvar. Jag är rädd, inte för att HAN ger mig anledning, utan för att såren inte är läkta.
Skicka en kommentar