Måndag morgon. Eller ja... förmiddag då. Jag var faktiskt uppe tidigt, som alltid nuförtiden. Sover inte ut någonsin och särskilt inte den här helgen som innehållit en massa saker och människor och framför allt fyra sena kvällar på raken. Av lite olika skäl. Jag är alltså lite helgbaksmälletrött idag. Seg och samtidigt mån om att komma loss och vara kretativ och skärpt. Inser att jag måste avstyra ett par möten eftersom tiden inte räcker till sånt som inte är måsten. Detta då? Jo men det är ett måste. Och det går dessutom snabbt. Allt rakt ut, otuggat.
Jag är uppe i varv och ledsen och glad på samma gång. Människor runt om mig är så fina och så längtade efter. Jag är där jag vill vara och ändå längtar jag ständigt. Fin längtan, visst. Inte sårig och trasig som förr - när jag längtade mig skör och vilsen efter människor som inte ville eller funkade. När jag ville ha nåt som jag inte kunde sätta vare sig finger eller ord på. Nu vet jag vad jag vill ha och vilka- och hur. Men får det ändå inte. Det är såklart ett lyft från hur det var innan men det är också en slags... otålighet. Jag vill ha lugnet och det snabba samtidigt. Jag vill göra ingenting och allt. Nu.
Liv, börja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar