Jo men alltså jag gör det! Jag vill säga det, inte bara för att jag har varit tyst ett tag utan för att jag verkligen gör det. Liv alltså, hektiskt sådant just nu - därav tystnaden: barn högt och lågt, sjukdom, arbete upp över nocken. Men i övrigt, vilket gör att jag orkar: kärlek och fina ungar som är trygga i livet och har det bra. Numera två ex/barnpappor att prata med utan att det blir tjafs efter rad ett. Skönt och nödvändigt. Trodde ett tag inte det skulle bli så med Yngstans pappa, nånsin, men nu är vi där. Umgås gör vi inte direkt, men vi kan prata och hänga och det gör Yngstan så gott! Och jag har en fika/vinkväll bokad med hans nya kvinna. Känns finfint.
Och min kärlek han bara finns. Han bara är den bästa mannen jag träffat. Med allt som är han och det finns en del som man skulle kunna irritera sig på. Som jag kanske hade irriterat mig på om jag träffat honom för tio år sen. Men nu gör jag inte det. Nu är det han och han är olik på vissa sätt och bara sig själv. Det är så det är och så älskar jag livet och honom. Jag är mer hemma än någonsin. Levande livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar